Ansvar i arbete
Det var nämligen så här: Två tjejer/kvinnor som jag jobbat med gick på semester i fredags, och idag kom killen som jag ersatt tillbaka (man skulle alltså nu kunna säga att jag är ersättare för en av de andra två tjejerna, men mest är jag bara en stackars sommarjobbare som sliter ihjäl mig medan många andra latar ihjäl sig istället). Kändes lite pinsamt när vi skulle se vad som behövdes göras och vad vi skulle börja med, men det gick väl bra antar jag. Ovanpå det här började en ny sommarjobbartjej idag. En tjej jag känner eftersom hon gått i min lillebrors klass plus att jag spelar volleyboll med henne. Jag agerade lärare åt henne, vilket var mycket roligt. Hon satte verkligen mig på prov när hon råkade skriva ut en följesedel utan att ha ändrat antalet lakan osv. Men eminenta jag lyckades ordna upp det ändå.
Allt gick mycket bra och det verkade som övertiden idag inte skulle bli nödvändig, eller åtminstone väldigt liten, men så kommer den här killen och säger att han måste åka till Tylösand för att lämna några paket till dem. Detta var cirka 15.15 och då börjar jag inse att "shit, vi kommer inte alls hinna i tid". Inte med en person mindre och en nybörjare, inte en chans (fast optimistisk som jag vill vara så hoppades jag ändå på det). Den här nya tjejen är inte 18 än, och får därför inte jobba över, så när klockan ringde ut, var hon tvungen att gå hem, och jag blev lämnad helt kvar i Landstingspacken (där vi tre jobbade, det finns andra packavdelningar också, kommun = Skåne och Göteborg är två). Göteborgarna var klara (eller gick hem i alla fall) och Skånepacken bestod av en minderårig och en annan tjej, som också blev ensam kvar efter 16. Så det var bara jag och den andra tjejen kvar i hela packen. Jag har fått en känsla av att den här tjejen inte gillar mig, hon hjälper inte mig med att plasta vagnarna, hon pratar inte med mig om jag inte pratar med henne först osv. Jag frågade henne om hon hade mycket kvar, och hon sa något om att hon skulle flytta fram det till i morgon, "jaha", tänkte jag, "lämna mig bara här ensam du också då, tack för det". Så vid 16.30 gick hon hem och jag var lämnad åt mitt och mina packlappars öde.
Jag skulle ha 300 filtar och 460 draglakan till en kund, yeah right, att de skulle få det. De fick 210 filtar och 101 draglakan, mer fick jag inte ihop. Förutom detta skulle de så klart ha en massa andra saker också, plus att jag hade två till lappar som skulle packas. Vid 17.15-tiden var jag i princip klar, men när jag skulle lämna mina tre sista vagnar i "lastbilen" (det är en container som vi ställer vagnarna i, som sedan flyttas över till riktiga lastbilar när chaufförerna ska brumma iväg), så var alla andra tidigare vagnar borta. Chauffören som skulle köra till Varberg (som de här vagnarna skulle till) hade redan flyttat över dem till sin lastbil och stängt den och allting. Då fick jag lite panik, mina tre vagnar skulle ju också med! Jag såg inte till någon chaufför, och visste inte vem jag skulle leta efter eller fråga hur jag skulle göra. Men så gick jag bort till Hotellpacken, och frågade en tjej där. Hon hjälpte mig att leta efter den försvunne lastbilschaffisen, och vi lyckades hitta honom. Så mina vagnar kom in i lastbilen till slut trots allt. Skönt.
Efter den här dagen har jag fått känna på att vara ensam med allt ansvar att få ihop allting i tid (herr Chaufför trodde för övrigt att allt var klart, för att en annan chaffiskille visst sagt det. Prata med packen först istället! Visserligen var jag ensam kvar så det såg väl dött ut antar jag..) och med vissa problem lyckades det ganska bra. Sånt här är bra för självförtroendet och man behöver känna på hur det är att klara sig själv. Det är mycket därför jag ger mig av mot nya äventyr i Spanien. Jag vill klara mig själv och ha ansvar. Jag vill bli vuxen, men ha kvar barnasinnet. Jag vill vara seriös, men vara den som får folk att skratta och trivas. Jag vill vara jag.
Otroligt
För övrigt, jag är lite konstig. Varför tänker jag inte gå in på, för jag hade inte planerat att den här bloggen skulle bli så värst privat. Den skulle främst handla om mitt au pairande, men det finns ju inte så mycket att säga om det för tillfället. Men men, nu är det helg!! :D
Deathly Hallows
Filmen då. Kanske ska lämna en kommentar om den också. Den är det nog fler som sett, men som vanligt så missar de en massa som finns med i boken. Dock var det ett tag sen jag läste femman, men trots det kom jag ihåg det mesta. Till skillnad från de andra två i familjen som läser HP (pappa vägrar ge J.K Rowlings mästerverk en chans), som inte har något bra HP-minne. Uruselt, skulle man kunna säga. Jag kommer tex igår vem som är Halvblodsprinsen (nr 6) och vad ett Horrokrux (tror det hette så på svenska) (nr 6) är. Jag kommer ihåg vem Tonks är (nr 5) och vad hennes riktiga namn är. Jag kommer ihåg en hel massa saker som inte de kommer ihåg. Illa. För dem alltså. Och för mig, för jag blir så frustrerad och förvånad för att de inte lägger dessa viktiga detaljer på minnet. Men men, det är väl bara för mig att stå ut.
För övrigt då? Idag klarade vi jobbet på våra åtta timmar, till och med på ordinarie arbetstid, 7.00-16.00, även om det var lite halvt på håret. I morgon ska vi förhoppningsvis klara det igen, för då är det fredag, och då vill man inte jobba övertid.
Annars finns det nog inte så mycket mer att tillägga. Mer än att jag LÄNGTAR till Spanien. Nu börjar jag visserligen bli lite nervös, eftersom jag både igår och idag skrev med en kille som bor bara några mil ifrån där jag ska bo. Jag har redan sagt att han får visa mig runt och presentera mig för sina kompisar, så jag inte är helt ensam i mitt nya land. Nervöst, men spännande. Ett äventyr som väntar på mig! Och jag vill påbörja det nu!
Icke utnyttjad jobbförmån
Än så länge har veckan sett ut som följer:
Måndag: 7.00-17.30
Tisdag: 7.00-16.30
Onsdag: 9.00-20.00
Så en hel del övertid fortfarande, men ändå inte lika mycket som min första vecka i packen. Jag kan tillägga att förra veckan slapp jag en dag, eftersom jag var sjuk på torsdagen. Härligt att vara hemma en extra dag, men mindre härligt att må illa hela dagen. På fredagen var jag fit for fight igen, och kan man tänka sig, vi hann med vad vi skulle göra på våra åtta timmar, 7.00-16.00 alltså. Ovanligt, men välkommet.
Det har inte varit så mycket snack om mitt au pairande på sistone, eftersom det mest handlar om jobb nu för tiden. Men igår fick jag ett mail från Familjen Alv, jag hade skickat informationen om mitt flyg, när jag kommer till Madrid och så, men hade inte fått bekräftelse på att mailet kommit fram, förrän igår alltså. Jag har inte haft så mycket tid att begrunda avsaknaden av svar, men alltid bra att veta att de fått vetskap om när de ska hämta mig på flygplatsen.
De skulle för övrigt till sitt hus i Valencia nu i en och en halv vecka. Kan bara bli en aning avundsjuk (= en hel massa avundsjuk) eftersom deras väder antagligen är betydligt bättre än det vi får klara oss med här uppe i Norden. Visserligen klagar jag inte, eftersom det blir hett som i en bastu på jobbet om det är över 15 grader utomhus. Vilket inte är speciellt trevligt. Att gå runt och försöka få ihop gods till vagnarna, samtidigt som man svettas floder, gör hela arbetet ännu mer icke önskvärt, så att säga. Men jag är hyfsat avundsjuk på att de har semester och sol, medan jag går och plågas på jobbet. Den enda glädjen är att snart är det bara två veckor kvar, sedan slutar jag. Och sen är det min födelsedag. Då börjar livet igen! Slutar jobbet den 10:e, fyller år den 11:e, och åker till Spanien den 12:e (september). Kan man göra annat än att längta??
(En annan sak som kan kännas lite sur också: Folk får lön nu i dagarna, men jag får vänta ända till augusti! Hur rättvist är det? Bara för att jag började den 2:e juli. Blä på det!)
Fnatt med skatt
Sen har jag fått tre (eller en, beror på hur man ser det) kommentarer, på engelska. Är detta någon som hittat mig via en av mina engelskspråkiga communities, eller någon som helt enkelt ville skriva på engelska. Om det är det första alternativet kommer här ett meddelande till den personen:
IN ENGLISH:
I am so sorry that I'm writing in Swedish, but as it is my mother tongue, I prefer writing in it. I hope you enjoyed reading all what I have written anyway, and thanks for your comment! :) (And who are you?)
Bara jobb, jobb och jobb
Nu är ju flyget som sagt bokat, onsdagen den 12:e september är det som gäller (för den som inte lyckades lista ut det i förra inlägget), men än kan inte förberedelserna påbörjas riktigt. Först måste jag klara av mina veckor på mitt avskyvärda jobb. Förra veckan jobbade jag sammanlagt ca 53,5 timmar, och var på jobbet ca 58. Än så länge har det sett ut så här:
Måndag: 10.00-00.00 (HEMSKT!! 14 j*vla timmar på jobbet!!)
Tisdag: 13.00-22.00 (Vi klarade oss på våra 8 jobbtimmar, WOW!)
Onsdag: 13.00-22.30 (Jag smet ifrån, eller så här var det, jag packar bara landstingssaker, och det var bara kommun kvar. Jag kan inte kommun, men jag försökte hjälpa till i en timme, men sen åkte jag hem, de klarade sig bra utan mig.)
Torsdag: 11.00-? (Antagligen 20.00, för vi måste ha 11 timmars ledigt mellan varje pass.)
Fredag: 7.00-? (Antagligen 16.00-17.00, vi vill inte jobba över på fredagar)
Det kan tilläggas (om jag inte gjort det tidigare) att de riktiga jobbtiderna det är meningen att vi ska ha är 7.00-16.00, yeah right att det har funkat på sista tiden.
Nu ska jag göra mig i ordning så jag får lite sömn innan morgondagen. Måste åka inom Konsum innan jobbet och köpa mer choklad. Jag har råkat bli chokladberoende på jobbet, illa, men det fungerar som belöning. Utan chokladen finns ingen motivation till att jobba (förutom lönen (som inte kommer förrän i augusti!!)). Så, därför ska jag köpa lite gottis imorgon. :)
Vill börja planera för Spanien!! Längtar efter det, speciellt när man tvingas jobba ihjäl sig först. Har inget liv för tillfället, all min vakna tid ägnas åt jobbet. Suck för det..
Ett flyg kommer lastat
Tvätteriet i ett nötskal
NUU är min arbetsvecka Äntligen slut!! Jag har inte haft ett liv värt att kallas liv de senaste fem dagarna. Eftersom jag fått frågor angående mitt jobb, kan jag lika gärna dra det lite snabbt.
Jag jobbar på ett tvätteri som tvättar kläder och lakan och sånt där ni vet, till sjukhus, vårdcentraler och hotell. Det är väl i korta drag vad som är tanken i alla fall. Det finns tre olika "områden" på tvätteriet (även kallat enbart tvätten): sorteringen, där all den smutsiga tvätten sorteras och sedan tvättas i stora tvättmaskiner (tvättmedlet tog för övrigt slut i veckan, hur fasen kan det gå till på ett ställe där huvuduppgiften är att Tvätta??), vikningen, på den rena sidan viks alla saker, alla kläder, lakan osv, några för hand, några i maskiner (där visserligen vi människor får mata in alla handdukar och skit) och så packningen, där allting ska packas ner i vagnar eller säckar snyggt och prydligt för att kunderna ska bli nöjda och glada. Jag själv är i packen, och det är vi som ser till att kunderna faktiskt får vad de har beställt, och det i tid också, och det är här svaret till nummer två kommer:
Eftersom kunderna MÅSTE få sitt gods (som allting de beställt kallas) till dagen efter, MÅSTE ju vi hinna packa ner allting i vagnarna. Hinner vi inte detta under den ordinarie tiden MÅSTE vi jobba över, vi har helt enkelt inget val. Den här veckan har varit hemsk. Eller, hemsk är ett för svagt ord. Förskräcklig och avskyvärd är mer korrekta. Mina arbetstider har sett ut som följer:
Måndag: 7.00-21.00
Tisdag: 7.00-20.30
Onsdag: 9.50-22.45
Torsdag: 11.00-20.00
Fredag: 7.00-16.10
Det här innebär alltså att jag varit på jobbet ca 58 timmar, och jobbat i 53,5. Istället för en normal 40-timmars vecka, måndag-fredag 7.00-16.00. Varför det har blivit så här beror på att godset saknats hela tiden. Vill en kund ha exempelvis 75 lakan har vi gett den kanske 30 istället. För att alla ska få några, men en hel del har vi varit tvungna att "nolla", alltså inte ge dem någonting. Vilket straffar sig dagen efter, eftersom de då vill ha ännu mer. Men vad kan man göra? Vi hade ju inte tillräckligt med saker.
Det här får räcka som förklaring, jag är så trött på stället, och allt som har med tvätt och kläder att göra att jag bara vill sluta tänka på det. Aldrig har helgen känts så efterlängtad. Efter den här tiden på jobbet är jag beredd på vad som helst i Spanien. INGET kan vara värre.
För övrigt börjar jag jobba klockan 10-11 någonting på måndag. Så kommer vara där till i alla fall 19 antagligen. Om jag ska få ihop mina 8 timmar alltså. Det enda som är bra med all den här övertiden och förskjutningen av arbetsdagen, som gör att hela dagen är förstörd (ni anar inte hur skönt det var att komma hem idag, och det fortfarande var ljust och man har tid till något annat än äta, duscha, sova), är att det kommer synas på lönechecken så småningom. Visserligen kommer jag inte få lönen förrän i augusti, men den kommer vara mycket trevlig, så mycket som jag jobbat.
OJ, jag hörde precis på radion att det är fredagen 13:e idag, men jag är inte speciellt orolig. Inget kan som sagt bli värre än den här arbetsveckan. Hoppas verkligen att de följande fyra veckorna blir bättre.
Om man nu ska hoppa över till mitt liv som au pair. (Som ju faktiskt bloggen har som rubrik, men under tiden som jag väntar på att uppfylla det, kan jag ju ge mina läsare (som inte känner mig) en bild av vem jag är med att berätta andra saker, så som mitt jobb.) Jag fick ju ett mail från en familj jag inte hade koll på alls vilka de var. Eller det var helt rörigt med andra ord. I alla fall, jag skickade iväg ett mail nu när jag kom hem, och frågade vem det var, så får se om jag får lite klarhet i det hela.
Jag ska även ägna lite (mycket) tid, till att boka biljett nu i helgen. Vill få bestämt när exakt jag åker, så man kan planera lite utefter det.
Till sist vill jag avsluta dagens (hyfsat långa) inlägg med att säga: Emily! Hoppas du får kul i Monaco, och att du hoppat runt på min dansmatta mycket. :) Och Sara! Kvalitetstid önskas! :)
Måste även tillägga en sak till, om det råkat passera någon obemärkt. Jag AVSKYR tvätten. Ingenting fungerar på stället, de flesta andra tjejerna i packen lata, kläderna är dåliga på alla möjliga sätt och vis, och ingenting av maskineriet fungerar som det ska. Jag avskyr det helt enkelt.
Förvirrande
Igår fick jag ett mail från en familj som gjorde saker och ting väldigt röriga. Hon/han tackade för mitt mail, men jag vet inte vilken familj det var. :S Kände inte igen namnet, så fattar nada. Inte för att det egentligen spelar någon roll. Men det kan ju vara kul att veta ändå. Ska försöka lista ut det. När (OM!) jag väl får tid till efterforskningar.
Jag fick även tre bilder från Alv idag. Kul att se. :)
Men nu ska jag sova. Det är en jobbdag i morgon också. Fy fasen alltså. Hatar det så in i norden. Men vad gör man inte för pengarnas skull? Suck.
Far och flyg
Förberedelserna har börjat
Jag har börjat försöka skriva ner allting som måste köpas, fixas och tas med innan jag åker. Det är trots allt bara två månader kvar nu. Det kommer gå fort. Och jag vill hinna umgås med alla mina nära och kära så mycket som möjligt innan jag åker.
Uppdatering om Familjen Alv
På begäran får jag väl ta mig i kragen och uppdatera här lite. Det har varit en jobbig vecka med massa jobb, så jag har helt enkelt inte orkat ta mig tid för att plita ner lite information om läget.
I onsdags ringde som sagt familjen Alv till mig. Och tidigare på kvällen hade jag ju pratat med deras före detta au pair, Sofia. Men vad hon sa har jag redan sammanfattat lite snabbt och lätt, så det orkar jag inte göra en gång till. Tror jag fick med det mest intressanta förra gången.
Telefonsamtalet med Alv är kanske desto mer intressant. Det var mamman i familjen, C, som pratade först, men hennes man, A, var i bakgrunden också. Jag tror de hade på högtalare till telefonen, för det verkade som om båda två kunde höra mig för han kom med kommentarer lite då och då, och jag fick även prata med honom för hennes mobiltelefon ringde. De lät som sagt trevliga, men det var ett ganska nervöst samtal från min sida. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, och vi pratade sammanlagt i 13 minuter. Med Sofia pratade jag nog i närmare 40-50 minuter någonting, men så är det så klart enklare att prata på svenska med en tjej man faktiskt har något gemensamt med (även om man aldrig träffats).
Jag har glömt bort det mesta vi sa (alltså jag och mamma och pappa Alv, fast egentligen borde jag kalla dem för Anc kom jag på, men jag får väl fortsätta med Alv för att inte göra saken mer förvirrad än den kanske är), men de skulle i alla fall skicka "a final agreement" till mig. Den fick jag igår, och det fanns inte mycket jag hade att klaga på. Men det slog mig att jag inte frågat någonting om möjligheten att vi inte alls kommer överens och att risken finns att jag vill åka hem. Nu tror jag inte (och hoppas verkligen inte) att det kommer behövas, men risken finns ju faktiskt. Så jag kände mig tvungen att fråga om uppsägningstid och så. Och jag fick svaret att de inte alls tänkt på den risken, men att om det skulle bli så, så får jag naturligtvis tid på mig att åka hem så smidigt som möjligt. Vilket kan kännas bra, men som sagt, jag tror inte att det blir nödvändigt.
Jag kan dra lite vad som stod i "the final agreement".
- Jag börjar i början av september (när det billigaste och smidigaste planet går)
- Jag slutar tidigast i juni 2008, men får stanna längre om jag vill
- Jag får åka hem över jul om jag vill
- Jag kommer ha ett eget rum och badrum, plus tillgång till resten av huset som vem som helst i familjen
- Förutom maten jag får i huset kommer jag få 250 Euro i månaden
- Jag kommer ha tillgång till en Ford Focus med säkerhetsstolar för barnen, och får göra korta utflykter (långa får jag till största delen stå för själv)
- Jag ska hämta upp barnen vid skolan i tid, de slutar vid 16.45 och det tar 20 minuter att köra
- Jag ska ta hand om barnen, ge dem mellanmål, leka med dem, bada dem, och försöka lära dem engelska, fram till 20.00-20.30 någonting
- Jag kommer vara ledig under helgerna
- Jag betalar själv flygbiljetten och mina spansklektioner
Det var väl det mesta som stod där i. Jag har ju redan en gång tidigare dragit den så kallade snabbfaktan om dem, i inlägget som har det mycket eminenta namnet "Positivt och lovande mail", skrivet den 1:e juli, för den som vill veta mer detaljer.
Just nu är det mycket som rör sig i min stackars utarbetade hjärna. Jag måste börja planera inför mitt äventyr, och jag har sagt till pappa att jag vill ha med mig en laptop, för det tipsade Sofia mig om att det kunde vara bra att ha. Så vi får väl se, jag hinner ju fylla år här hemma innan jag flyr Sverige. Så förhoppningsvis går det att ordna på ett eller annat sätt. Jag måste även införskaffa en ordentlig resväska (eller två, jag ska ju vara borta ett tag, det är inte riktigt samma sak som när man åker på solsemester en vecka), och jag blev intresserad av väskan Sara köpte för ett tag sen. Sara, du får meddela mig hur bra den var efter din vistelse i Nice. ;)
Jag har även insett att jag vill göra så mycket innan jag åker. Det är tur att jag har lite semester mellan jobbet och Spanien. Jag får i alla fall minst två veckors ledigheter, så jag hoppas verkligen att jag hinner med allting jag vill.
Min farbror med tillhörande fru var här igår, och han tyckte det var skrämmande att jag skulle åka iväg. Han har inte riktigt insett att jag håller på att bli vuxen, och jag kan förstå hans känslor. Jag och min lillebror har alltid varit väldigt förtjusta i vår "fabbo I". Jag vill hinna träffa alla här flera gånger om innan jag pyser iväg. Och förhoppningsvis ordnar det sig.
Nu vet jag inte riktigt mer vad jag ska skriva, det blev ett ganska långt inlägg ikväll/inatt. Kommer inte på för tillfället vad som mer kan vara intressant. Någon som har några funderingar åt mig?
Spanien, here I come!!
Nu är det i princip bestämt!! :D Det blir familjen Alv!! :D De lät jättetrevliga i telefonen och de såg fram emot att få ha mig hos dem. Guuuud så nervös jag är nu. Det märks antagligen rätt väl på det här inlägget. Ska kolla på flygbiljetter så snart som möjligt, orkar nog inte ikväll, måste gå och lägga mig i tid, kommer ju inte kunna somna direkt. Jag åker någon gång i början av september, vilket datum beror på när det billigaste flyget går. Det spelade inte så stor roll för dem nämligen. Men spanskakursen började i oktober, så det var bra om jag kom lite innan så kunde de visa mig runt och allting.
Jag undrar lite vad jag har gett mig in på, men förhoppningsvis kommer det bli underbart. Guuuud vad spännande! Vilket äventyr det kommer bli!! :D
Risken finns att jag kommer uppdatera det här i morgon om jag orkar, med fler detaljer. Just nu är jag för uppe i varv för att koncentrera mig. Wiee. Spanien, here I come!! :D
Telefoninformation
Nu väntar jag bara på samtalet från Spanien också. De skulle ju egentligen ringa igår, och det gjorde de också. 21.30 när jag gett upp hoppet att de skulle ringa igår, och gått och duschat istället. Kan det bli mer otur än så? Jag missade alltså samtalet, och därför antar jag att de ringer idag istället. Det känns ganska logiskt. Och förhoppningsvis ringer de lite tidigare, så jag kan få sova. Har sprängande huvudvärk som behöver gå över till i morgon. Jobbet på tvätteriet här i byn tar verkligen på krafterna, mer än man tror.
Nu (jag märkte att jag börjat de andra två styckena med nu, och jag kan ju inte bli anklagad för trendbrott, eller hur?) ska jag nog ta och äta någonting, så kanske huvudvärken mildras något. Man kan ju hoppas i alla fall. Och sen är det bara att vänta med mobilen i högsta hugg.
Spännande!
Det här är spännande! Jag tror inte att det finns någon annan familj som kan passa mig bättre, så jag hoppas det här bestäms faktiskt! :)
Positivt och lovande mail
Snabbfakta om Familjen Alv
- bor i Anchuelo (15 minuter från Alcala de Henares och 35 km från Madrid)
- 1 son på 5 år och 1 dotter på 4 år
- har i princip allt som står på min önskelista:
Bil till mig (Ford Focus)
Internet
Hushållerska som gör den största delen av städningen
Gör gärna utflykter med mig och visar mig den spanska kulturen
Åldern och könen är rätt på barnen
Föräldrarna jobbar
Hjälper mig hitta bra spanskundervisning (som jag visserligen får betala själv, men det gör absolut ingenting)
Dessutom har de haft en svensk au pair tidigare, som jag kan prata med om jag vill, vilket jag gärna gör
Det blev lite mer snabbfakta om de här än de tre tidigare, men det är för att jag verkligen gillade dem här. Kan det bli mycket bättre än så här? Jag har redan skickat iväg ett svarsmail till dem, så nu väntar jag med spänning på fortsättningen! :)
Det är min tur att skicka mail till den portugisiska familjen Sil. Men jag vet inte riktigt vad jag ska svara, eftersom de helt plötsligt föll ner i kylskåpet så att säga. Dessutom är jag lite osäker på deras spanska, eftersom de inte är spanjorer från början. Tror jag ska vänta till i morgon med mitt svar till dem. Men tänk om ännu fler av dem jag skickat förfrågningar till ger mig positiva svar också. Jag räknar med att jag kommer få några nej i alla fall, om alla svarar ja blir det plötsligt lite för mycket. Men valmöjlighet är bättre än att inte ha något att välja mellan alls. Så det är väl egentligen bara att tacka och ta emot.
Nu händer det saker
Ikväll har det varit minst sagt hektiskt. Nu har det tagit fart, frågan är bara var det kommer sluta.
En enkel sammanfattning skulle kunna vara att jag har haft vidare kontakt med två familjer.
Först var det en mamma som skrev till mig (jag tror jag ska börja kalla familjerna vid kortnamn, för att enklare hålla reda på dem, och då döper jag den här familjen till Sil). Mamman i familjen Sil skrev alltså till mig, på den ena sidan där man kan skriva direkta "chat-meddelanden".
Snabbfakta om Familjen Sil
- bor utanför Madrid
- 2 söner på 6-10 år (vet inte de exakta siffrorna)
Hon skrev på spanska och jag svarade på engelska. Det verkar vara ganska mycket de vill sysselsätta sin au pair med, men lönen var relativt hög, och de erbjöd gratis spanskundervisning. Dock var de portugiser, men de har skrivit att de pratar spanska också. Jag skickade mitt förskrivna brev till dem, via den vanliga mailen, efter två-tre stycken "chat-meddelande" (som inte är som en riktig chat, utan mer som vanliga mail helt enkelt, men man kan skriva egenkomponerade meddelande istället för förskrivna), med en massa frågor till dem. Uppdatering kommer när jag fått svar från dem.
Den andra familjen kan vi kalla MJo. Jag skrev om dem igår (eftersom klockan är över tolv blir det igår, men det känns som idag, eftersom jag inte sovit, ja, ni vet hur det funkar)
Snabbfakta om Familjen MJo
- bor i Gijon, Asturien (Principado de Asturias), nordvästra Spanien
- 2 döttrar på 4 och 13 år
Jag skrev igår att jag väntade på mail från dem, och det har jag alltså fått nu. Lyckan är total när det händer så här mycket samtidigt. Men problemet var att jag skulle försöka skicka iväg mitt förskrivna informations-mail till MJo samtidigt som jag höll på med samma sak till Sil. Jag ändrar ju alltid om brevet så att det ska passa till respektive familj, informationen om mig är ju alltid den samma, men frågorna till dem varierar beroende på hur mycket de skrivit om sig själva.
Men jag lyckades få iväg båda mailen hyfsat snabbt och nu väntar jag på svaren från dem igen. Det är detta som är det kritiska ögonblicket, eftersom jag avslöjar det mesta om mig i informationsbrevet. Alltså är det nu de bestämmer sig för om de vill ha vidare kontakt med mig eller inte. Lite skrämmande. Fast jag börjar bli van vid att familjer bara struntar i att svara, så jag ska sluta förvånas när de gör det, och istället förvånas när de faktiskt lyckas skicka iväg ett svar till mig. Det spelar ingen roll om det är ett ja eller ett nej, bara det är ett svar.
För övrigt kan tilläggas att jag väntar på mail från en familj till, som jag kan döpa till Nie. De skrev jag också om innan "idag", men här kommer lite mer info.
Snabbfakta om Familjen Nie
- bor i Pontevedra i Galicien
- 1 son på 10 år och 1 dotter på 6 år
Status för familjen Nie: Jag väntar fortfarande på att de ska svara på mitt mail som jag skickade innan idag.
Det är de här tre familjerna som just nu är mest aktuella. Jag har flera skickade förfrågningar som inte blivit besvarade än, och de flesta är fortfarande olästa. Så vem vet, snart kanske jag har ännu fler familjer på gång. Nu har vindarna börjat blåsa lite mer åt rätt håll. Frågan är bara vilken familj som är bäst. Jag har ju inte skrivit så mycket detaljer om familjerna här, hur mycket de vill att man ska jobba och vad man ska göra osv. Så det kanske är svårt för mina läsare att avgöra vilken de tror är mest passande. Men jag lovar att uppdateringar kommer när det passar.
