Ingen mening

Min dator har blivit min värsta fiende. Istället för att längta efter att bara ta en snabbtitt ifall någon skrivit till mig undviker jag nästan den.

Så ska det inte vara. Inte om man heter Anna i alla fall.

Jag som tänkt skriva om hur det gick i morse, har nu ingen lust alls att blogga. Men bara för att ni ska veta att jag finns så får ni det här nonsensinlägget.

Snö vs. dator

Jag glömde säga en viktig sak: Det snöade här när vi kom ut från baren! Visserligen bara några få små ynkliga flingor, men snö var det i alla fall.

Sen så hatar jag min dator just nu. Det ska inte ta tio minuter att få igång den och sedan bara kunna göra en sak åt gången. Skit att den ska börja dumma sig nu. Pappa, fixa!

FC Barcelona vs. Real Madrid

5-0.

Herregud.

Barca lekte med bollen som de ville och förde spelet matchen igenom. Stackars Madrids målis, han hade verkligen en tuff dag på jobbet måste man säga. Han fick ingen hjälp av sina försvarare och Barca kunde kicka in mål efter mål genom snygga inspel och tunnlar mellan benen på madridarna.

Jag såg matchen, inte på Camp Nou som är Barcas arena, men likväl på en bar/restaurang precis mittemot mitt hus. Det var jag och en annan tjej, och så sex killar, precis som det brukar vara. Tyvärr så är det en röktillåten bar så mitt hår stinker naturligtvis och kläderna måste vädras. Men den andre januari blir det andra bullar när förbudet träder i kraft. Jag längtar!

Nu ska jag försöka sova, för imorgon väntar en tuff dag. Jag ska väcka barnen på morgonen och ta dem till skolan. Vi får väl se hur det går.

Trebarnsmamma

Idag när jag gick hem med barnen från skolan frågade en äldre man på gatan mig om alla tre var mina. Lite kul. Jag bara skrattade och sa att nej, det är de inte, och så gick vi vidare.

Sandra, kul att du är tillbaka! Som svar på din kommentar, att jag bör kolla upp om det finns biografer som visar filmer på originalspråk. Det har jag redan gjort, och det enda som finns är inne i Barcelona. Jag har inte helt lätt att ta mig dit under veckorna, eller rättare sagt, det är omöjligt. Jag är lite orolig för hur länge de visar Harry Potter, men förhoppningsvis kanske jag kan åka in i helgen och se den.

Ikväll är det dags för El clásico, dvs fotbollsmatch mellan Barcelona och Real Madrid. Alltid en laddad match som betyder mycket, och eventuellt ska jag hänga på gänget från i lördags och se den på en bar. Kan bli intressant.

Som slut på det här inlägget kan jag berätta att min dator har blivit helt knäpp. Måste prata med pappa om det så jag kan fixa det. För jag orkar inte ha en bångstyrig dator att tampas med i onödan.

Omöjligt

Jag kan inte sova! Just nu snurrar mina tankar som en söndrig väderkvan i full storm.

Utflykt till Manresa

Nu är vi hemma igen.

Vi åt lunch halvvägs till Manresa och jag åt en sallad till förrätt och en ordentlig portion svamprisotto till huvudrätt. Magen blev några storlekar större och jag orkade inte ens äta upp allting.

Dessutom ska man ju äta efterrätt också, och eftersom jag inte provat Crema Catalana än så var det höööög tid för det. Men jag måste erkänna att jag blev en aning besviken. Det var bara vaniljkräm med bränt socker på. Jag som trodde att det skulle vara mer speciellt. Som grädde på moset avslutade jag Marias chokladmousse, jag menar, man KAN ju inte tacka nej till lite choklad, hur mätt man än råkar vara.

Till detta drack vi sangria. Riktig god sådan. Summan av kardemumman, en riktig bamselunch och jag kommer inte äta kvällsmat idag. Så mätt är jag.

Därefter åkte vi till en inomhuslekpark eftersom Dora var inbjuden på kalas där, men vi lämnade av alla tre där och åkte ensamma in till centrum av Manresa. Det var en sorts julskyltning fast utan julkänsla där och jag köpte faktiskt en väska för ynkliga 5 euro där. En riktig somrig sak som jag blev lite kär i och köpte utan tvekan.

Nu blir det nog en betapetmatch eller två. Så jag inte glömmer min svenska.

Festligheter i bilder

Här kommer lite bilder från igår.

Det var som sagt festligheter i barnens skola, och de börjades med en liten gudstjänst. Min första katolska gudstjänst. Visserligen barnanpassad, men ändå.



Sedan var det dags för elden. Barnen hade gjort olika demoner och skapelser som skulle eldas upp i en stor brasa. Det var lite småkyligt så det var rätt skönt med elden. Men synd att elda upp deras konstverk. Ni som vet vad Las Fallas är (Les Falles på katalanska) känner igen fenomenet, man bygger stora skulpturer, flera meter höga, som man sedan sätter fyr på den 19 mars.









Ju mer det brann desto varmare blev det ju, så man fick backa rejält för att inte själv brinna upp.




Och sen var allting borta.




Under tiden som detta pågick fick man äta en förbetald baguette med botifarra (katalansk korv), men eftersom jag inte äter kött gick Maria och Mormor och köpte två andra baguetter, en med ost till mig och en med ost och skinka till Mormor. Det upptäcktes dock att baguettemakaren gjort fel och gjort en med bara skinka istället för bara ost, trots att Maria tydligen sagt klart och tydligt vad hon ville ha, och han till och med upprepat det efter henne. Men, men, jag fick pilla bort skinkan så fick jag lite mat i mig också.

Efter det här spektaklet hann jag hem en sväng för att piffa till mig inför resten av kvällen. Men den känner ni redan till.

Idag ska vi till Manresa och äta lunch, och Dora ska på kalas, och vad vi andra ska göra, det vet jag inte riktigt än.

Nattblogg

Oops, inte mycket till blogg idag. Och nu är det söndag. Klockan är strax två och jag ska sova nu.

Jag har varit ute tillsammans med ett gäng katalaner ikväll, men vi har bara suttit och pratat på en bar/restaurang hela kvällen. Och med pratat menar jag mest att de har pratat och jag har lyssnat. Det är lite svårt att slänga sig in i en konversation som man inte förstår, eftersom de pratar katalanska sinsemellan. Jag skulle kanske kunna be dem prata spanska, men det vill jag inte, dels för att jag inte vill göra det jobbigt för dem, och dels för att jag ju faktiskt vill lära mig katalanska.

Men på sitt sätt har det varit trevligt, även om jag inte varit jättedelaktig alltså. Det viktiga är att jag i alla fall visar intresse och att jag finns.

Tidigare ikväll var det fest på barnens skola, i stil med Les Falles (på spanska skrivet Las Fallas) som firas i Valecia i mars, men det förklarar jag imorgon. För nu är klockan två över två och Anna ska sova.

Bona nit!

Bäcken tog mig

Som bekant ska man aldrig säga hej innan man kommit över den berömda bäcken. För det straffar sig.

Jag startade en omgång ordspelande för att sedan få besök av Aleix som inte kunde sova. Först för att han hade ont i magen, och sedan för att han ville säga godnatt till sina föräldrar.

Han till och med grät en skvätt, den lilla sötisen, men jag sa att jag inte vet när de kommer hem, vilket jag inte vet, och han sa att han absolut inte kan sova om han inte får säga godnatt till dem när han lagt sig, vilket jag däremot vet att barn kan.

Så jag bad min motspelare om 10 minuters paus och spenderade dem inne hos Aleix istället. Pratade om ditten och datten, tills jag sa att nu fick han försöka vila, jag skulle komma tillbaka om fem minuter och kolla till honom och även säga till föräldrarna att säga godnatt till honom när de kommer tillbaka. Mitt lilla trix, först trötta ut honom lite extra och sedan lägga till de där två sista sakerna, funkade. Nu sover han som en liten gris.

Och jag förlorade min betapetmatch. När jag kom tillbaka hade min tid börjat gå igen och jag kom aldrig riktigt in i ordtänket igen. Så, jag vann en match och förlorade en annan. Men det kan jag stå ut med.

Pizza som vanligt

Ikväll var det pizzanight igen, som varje fredag. Idag såg min ut så här:



Och så här såg det ut efteråt:



Okej, jag åt inte hela pizzan själv, Felip hjälpte mig. Men tom blev tallriken i alla fall.


För övrigt idag har det varit en lugn dag. Jag har fått göra massa saker som jag inte brukar göra annars, som tex att prata med receptionen i skolan för att hämta några biljetter, jag har fått prata med en bibliotekarie för att säga att vi inte har en bok som de säger att vi har här hemma, och jag har fått stoppa ungarna i säng på egen hand. Det sistnämnda eftersom Felip och Maria är på ett möte. Och ungarna är så snälla och lydiga så det är inget problem för mig att få dem i säng. Värre var det i Madrid. Usch, det gick inte alls med dem.

Men, men, snart ska jag väl sova själv också. Fast först ska jag spela lite Betapet. Jag har råkat fastna i det igen.

Jag gungar

Nu är ni väl nyfikna hur min andra träff gick ikväll.

Den här killen är en mycket trevlig sådan och trots att vi halvt frös ihjäl, eller nej, så kallt var det inte, så hade vi en trevlig timme tillsammans. Det var tänkt att vi skulle sitta på en bar och snacka, men eftersom den stängde för tidigt så blev det en lekplats istället. Att gunga är kul! Även om man blir lite kall om baken.

Vi blandade katalanska, spanska och engelska, och jag tycker själv att jag är rätt duktig på katalanska. Jag kan till och med prata i dåtid (vaig estar malament el cap de setmana = jag var sjuk i helgen), något som vi inte kommer lära oss på kursen. Faktum är att jag känner att det går lite långsamt där, jag kan grundgrammatiken hyfsat bra redan, det är egentligen bara ordförrådet som är sisådär.

I och för sig så jämför jag ju med Madrid, vilket jag egentligen inte borde göra, eftersom det är helt annorlunda nu. I Madrid hade vi tre timmar lektion per dag, indelat i grammatik, konversation och skrift, fem dagar i veckan. Här är det 1,5 timme två dagar i veckan. Ganska stor skillnad alltså.

Kanske är det också så att jag kan spanska så bra att katalanskan kommer mer naturligt än om jag inte kunnat spanska sedan tidigare. Och jag vet vad som väntar, subjuntivo (konjunktiv på svenska) och olika dåtidsformer (som jag ju visserlige har lite nys om redan) osv. Jag vill bara få det avklarat så jag pratar flytande katalanska också. Undrar hur många som gör det i Sverige...

Killar, killar..

Ja, då var det dags för en uppdatering för gårdagen och hittills idag. Jag har visserligen bara tio minuter på mig innan jag måste dra mig upp till skolan.

Onsdagar är mina "jobbigaste" dagar. Vid 17 hämtar jag musikbarnen (dvs Celia och Aleix) i skolan, plus två av deras kompisar, Roby och Marina kan vi kalla dem, bara för att ha namn på dem. Vi går ner till musikskolan tillsammans, jag lämnar av dem där, sedan går jag upp till skolan igen för att hämta Dora och hon och jag sätter oss på bibblan tills de andra två slutar sina musikstudier.

Igår överraskade dock pappan oss med att komma med bilen och hämta oss. Jag hade dock tänkt köpa ägg och bröd på vägen hem, så jag gick i förväg och gjorde det och stod sedan vid vägen och väntade på skjutsen hem.

När jag stod där i godan ro dök en kille upp, och inte vilken kille som helst, utan en som jag helst undviker. Han har "hejat" på mig på gatan och tittar på en på ett sätt som man helst inte vill, och dessutom när jag är med barnen. Och just igår hade jag ingenstans att ta vägen eftersom jag väntade på pappan, så han började prata med mig.

Han är minst sagt lite märklig, och pappan kände direkt igen honom, och han och mamman berättade att han rökte på rätt rejält, och var rätt nerdrogad för en sisådär fem år sedan. Det märks på honom, så jag är rätt glad att jag svarade att jag är upptagen med mitt jobb med barnen när han frågade om jag ville äta middag med honom någon dag. Tror jag ska fortsätta ligga lågt när det gäller honom. Inget bra sällskap direkt.

Idag har jag haft en "dejt" med en annan kille, som har tjatat i evigheter att han vill att jag ska lära honom engelska. Han går i min katalanskklass och är en av killarna från Mali. Så idag gick jag till slut med på att träffa honom på en bar, för att se vad han egentligen ville, jag har ju anat att det ligger något annat bakom också.

Men han hade faktiskt med sig papper och penna och verkade rätt seriös. Tills han började prata om om jag har pojkvän och om jag inte vill ha det. Suck! Och alldeles nyss skickade han ett väldigt seriöst sms som inte har något med engelskan att göra. Jag menar, hur låter:  Jag älskar dig, du är superspeciell för mig, jag vill ha en relation med dig. Du är väldigt snygg. Dubbelsuck!!

Ikväll har jag en annan "dejt" med en kille härifrån, som OCKSÅ vill lära sig engelska. Vi får väl se hur det går..


Ingen bloggdag

Idag orkar jag inte blogga. Det blir förhoppningsvis något imorgon förmiddag. Just nu är jag bara för trött, fast jag känner mig ett dugg sjuk som tur är.


Hur jag mår

Här sitter jag igen. Det var väl på tiden.

Jag mår mycket bättre idag, det kanske är bloggen som gör mig sjuk? Jag menar, varken idag eller igår har jag bloggat speciellt mycket, men känner mig betydligt friskare.

Jag vågar dock inte äta som vanligt än, så jag lever mest på ris just nu. Ris och lite kex och aquarius. Fast idag har jag ätit lite potatis, seitan (en vegetarisk produkt) och en yoghurt också. Plus att jag dricker flaskvatten istället för kranvatten. Kranvatten i Spanien är generellt sämre än det svenska (vilket land har egentligen bättre kranvatten än Sverige??), men här i huset så filtreras det två gånger innan det kommer ur kranen, så faktum är att det är drickbart och smakar okej.

Men vi tar det sakta men säkert. Jag vill inte bosätta mig på toaletten mer än nödvändigt, och i morgon börjar jag, så att säga, jobba igen. Både igår och idag har jag varit befriad från mina sysslor, men imorgon ska jag ta i med hårdhandskarna igen. Så får vi se om jag och min kropp klarar av det.

Ikväll var jag trots allt på min katalansklektion. Jag vill helst inte missa något av det, speciellt inte nu eftersom jag fått reda på att vi ska ha någon sorts examen i slutet av kursen, och det är i februari! Det hade jag ingen aning om. Och jag kommer missa en hel månad när jag är i Sverige och Korea. Hur ska detta gå?

Fast läraren sa att vi bara kommer lära oss presens på den här nivån, vilket känns urenkelt, nästan lite löjligt. Jämför man den här kursen med min spanskskola i Madrid så är det här rena rama barnleken. Dessutom slänger sig läraren med både spanska, franska och engelska emellanåt. Smådumt det med egentligen. Det gör ju att vi andra också pratar spanska.

Vi som kan vill säga. Tjejen från Ukraina kan ju varken engelska eller spanska, men idag pratade jag och hon en hel del efter lektionen och jag fick fram att hon hade pojkvän här som hon är förlovad med. Problemet är att han är katalan och hur de kommunicerar, ja, det är för mig en gåta. Med ordbok sa hon. Ja, vilka djupa samtal man kan ha då. Men, kärleken är blind sägs det, och så länge hon är lycklig så är det väl bra.

Utslagen

Det är helt otroligt vad en person kan sova mycket. Jag har sovit fram till 17 idag, med några få avbrott.

Jag är alltså sjuk igen.

I morse när jag vaknade kände jag det direkt. Magen som surrade och krampade och ville ta sig ut från mörkret där inne. Därför blev det ingen frukost, utan en lite längre visit inne på toaletten för både det ena och det andra. Superkul.

Lite vatten på det vid 11.30-tiden. Man vill ju inte torka ut.

Pratade lite med pappa på hans lunch, och sen sov jag mig igenom barnens lunch (Maria hämtade dem i skolan och skötte om dem), fram tills nu egentligen. Nästan lite skrämmande. Men så skönt.

Just nu är magen stabil och jag har till och med ätit ett par mariekex och försöker få i mig vätska i form av Aquarius så fort jag vaknar till liv.

Men den är situationen känns så otroligt jobbig. Jag vill ju inte vara sjuk och göra livet extra komplicerat för familjen.

Basketmatch

Nu är vi hemma från basketmatchen. Innan den var vi hemma hos farföräldrarna som bor i Manresa. Farmorn är världens gulligaste och var jätteglad att jag kommit med. Supermysig är hon. Dessutom är hon från Andalusien, så hon pratar bara spanska för trots att hon har bott i Katalonien sedan tonåren har hon inte lärt sig, eller vill inte prata katalanska.

Så här såg min biljett ut för matchen:

 

Vi var alltså hemmalaget, Manresa. 0 euro betalade jag för inträdet. Rätt så trevligt måste jag säga.


Nu till en liten gissningslek, kolla på följande bild:



Ställningen var alltså 71-71 med drygt 50 sekunder kvar av matchen. Nu till frågan: Hur slutade matchen? Gissa på! I morgon kväll kommer svaret.
Jag kan tillägga att de där 50 sekunderna i verkligheten blev en sex minuter lång film på min kamera.

Hit och dit

I förra inlägget tyckte visst Mammica att jag var otydligt med vilket lag jag skulle träna, basket eller volleyboll. Det handlar naturligtvis om volleyboll. Basket kan jag inte speciellt mycket om.


Idag har jag i alla fall bokat biljetten hem i december, och tillbaka i januari, så nu är det bestämt. Det kommer bli nio dagar hemma över jul innan jag drar iväg för nyårsfirande i Korea. När jag kommer hem igen därifrån har jag tre dagar innan jag åker tillbaka hit. Upp och ner, ner och upp, Anna är en galen tupp!

Lite om mycket

God morgon, god förmiddag eller snarare god dag.

Igår var en konstig dag i matens tecken. Jag har ju som bekant haft en lite konstig mage de senaste dagarna, och så även igår, för jag åt aldrig någon middag. Frukost bestående av lite flingor och en macka, och lunch vid 15-tiden bestående av pizzarester från i fredags. Och sen blev det inget mer. Jag var helt enkelt inte hungrig.

När jag nu skulle äta frukost, efter att inte ha ätit något på 20 timmar, var jag fortfarande inte hungrig. Men jag åt som vanligt i alla fall. Det konstiga är att nu efteråt, nu är jag hungrig. Kan inte min mage skärpa sig? Jag har ju nyss ätit!

Äsch, den kommer säkert på bättre tankar så småningom.

Idag är det basketmatch igen, fast riktig basket, inte knatteligan alltså. Det är Manresas elitlag som spelar, och just nu ligger de tydligen sist i serien. Jag har aldrig varit på en basketmatch innan, så ska bli lite halvt spännande.

Så fort det är tal om sporter så saknar jag volleybollen. Jag spelade ända tills jag flyttade till Spanien första gången, dvs jag har inte spelat på 3,5 år. Baskettränaren som jag hade med mig i bilen igår sa att jag eventuellt kunde träna flickskollaget, det är nämligen det enda som finns här på hemmaplan. De är tydligen inte speciellt duktiga, och på ett sätt hade det varit lite kul, men samtidigt vet jag inte om jag klarar av något sådant, eller ens om jag har tid för det. Och egentligen så vill jag ju spela, inte träna.

Dumma Spanien

Här har jag varit ensam hemma hela dagen, utan att blogga. Fy skäms på mig!

Det blev nämligen så här:

Jag, Pappa Felip och Aleix åkte till baskematchen i Manresa medan flickorna åkte och handlade skor. Jag bestämde mig för att inte följa med till Lleida till slut, och då blev det så att jag körde hem Felips bil, tillsammans med baskettränaren som andrepilot (dvs vägvisare). Dessutom hade vi en granne bakom oss som också följde baskettränarens riktlinjer. Egentligen skulle jag åkt med honom hem, men eftersom familjen hade två bilar på plats i Manresa tog jag hem den ena. Smidigare för dem.



Och nu är jag upprörd! Jag fick nyss reda på att Harry Potter och dödsrelikerna börjat gå! Jag är ett inbitet HP-fan, även om böckerna helt klart slår filmerna, och jag har inte missat en enda film på bio. Sexan såg jag i Sydney med Hee, och betalade dyra pengar för att se den på premiären, innan alla andra i Sverige. Tyvärr blev jag dock lite besviken på den, men det hindrar mig dock inte från att vilja se sjuorna också.

Tyvärr är det ju så i Spanien att allt dubbas till förstörelse, och jag vill INTE se Daniel Radcliffe med vänner prata spanska. Det finns dock en eller ett par biografer i Barcelona som kör originalspråk, men frågan är om jag får med mig någon som vill se den med mig. Inte jättekul att åka till Barcelona helt ensam bara sådär.

Men jag MÅSTE se den. På bio. Har jag sett alla hittills kan jag inte bryta trenden. Det är helt otänkbart. Jag skulle stannat hemma helt enkelt.

Att ha feber, eller att inte ha feber..

38,5 till 36,5, det var nattens resultat på min feberskala. Jag lyckades nämligen fatta att man måste skaka ner kvicksilvret (antar att det är det) i termometern och sen ha den under armen i tio minuter.

Jag tänkte duscha nu och sedan se hur jag känner mig. Just nu svettas jag, vilket ju betyder att febern är på väg bort, men så brukar det ju vara på morgonkvisten.

Sjukt

Fy fasen. Jag mår inte bra alltså. Nu blir det sömn, och sen får vi se vad det blir med imorgon.

Egentligen är det tänkt att Aleix och Celia ska spale basketmatch på förmiddagen, men Celia är ju som bekant sjuk. Sedan är det tänkt att vi allihopa ska åka till Lleida och hälsa på några släktingar.

Men den som lever får se vad det egentligen slutar med.

Smittad?

Mitt immunförsvar måste ligga på noll, för jag känner mig sjuk jag med nu.

Eller ja, egentligen gjorde jag det redan i morse, men jag valde att bortse från det. Jag trodde att jag skulle känna mig bättre efter att ha ätit, men det gjorde jag inte. Och nu i eftermiddags har jag sovit drygt en timme medan Celia har tittat på TV.

Min mage är i alla fall i uppror och jag är rätt säker på att jag har feber med. Men hundra procent kan jag inte vara, för deras termometer måste vara den sämsta jag sett. Den står på 37 och ändrar sig inte ett smack. Det är en sådan man ska stoppa under armen. Det måste vara den sämsta sortens termometer som finns.

Hemma med sjukt barn

Celia är magsjuk. Jippi. Tydligen hade hon spytt inatt, men själv inte vaknat av det. Konstig flicka det där.

Så just nu är jag barnvakt på hög nivå, eftersom båda föräldrarna jobbar och jag ändå bara går hemma och dräller under dagarna.

Förra gången vi var på biblioteket lånade jag massa engelska barnböcker, med lite tillhörande pyssel, och det är det vi har underhållit oss med nu under förmiddagen. Bäst att passa på att lära henne lite engelska när man ändå är ensam med henne.

Men hur svårt kan det vara att komma igåg att tårta heter cake och glass heter ice-cream? Tydligen väldigt svårt, för nu har vi gått igenom det femhundraelvatusen gånger, känns det som, och ändå sitter det inte. Men, man får ha tålamod.

I like ice-cream.

Torsdag blev fredag

Hm, konstigt. Jag var säker på att det var torsdag imorgon. Väldigt konstigt eftersom jag vet att jag har katalanska på torsdagar, alltså borde det varit torsdag idag.

Men ändå kändes det, och känns fortfarande, som det fattas en dag innan det blir fredag.

Den här veckan måste ha gått fortare än vanligt. Har jag sovit bort en hel dag utan att ha märkt det? Märkligt.

En dag som idag

Vad har jag gjort idag? Det är frågan det.

Jo, jag har kollat på flygbiljetter hem vid juletid, och även på returbiljetter i januari, efter att jag varit i Korea. Dock har jag inte köpt något än, men jag tror mig ha hittat det billigaste alternativet. Ska bara dubbelchecka imorgon.

Katalansklektionen gick bra, inga märkvärdigheter. Det går framåt och jag kan säga en hel del nu, om jag bara inte varit så lat och pratat spanska hela tiden.

Maya (den schweiziska tjejen i min klass) och jag pratar ju bara spanska med varandra, men idag när vi pratade med tjejen från Ukraina blev det lite komplicerat. Hon kan nämligen bara ukrainska, ryska och en aning katalanska. Ingen engelska, tyska, franska eller spanska alltså. Så då blir det katalanska vi får försöka göra oss förstådda på. För mig och Maya var det en riktig utmaning och vi rättade varandra när vi sa ord på spanska. Men kul var det.

Svar på kommentar

Denice frågade mig var någonstans jag befinner mig, och om man kan hitta andra svenska au pairer någonstans.

Just nu bor jag i ett samhälle ungefär 6 mil från Barcelona, inåt landet. 6 mil låter inte så mycket, men det är berg och kullar överallt, så vägarna är inte speciellt raka, vilket innebär att det tar sin lilla tid att åka in till Barca. Med buss tror jag det tar melan 1,5 och 2 timmar.

Vad gäller svenska au pairer så vet jag inte så mycket om det. Resdagboken (klicka så kommer du direkt dit) skulle kunna vara något. Man kan även söka sig till språkskolor för att träffa andra utbölingar. Men framför allt tycker jag att man ska försöka lära känna lokalbefolkningen. Annars hade man ju lika gärna kunnat stanna hemma.

Spansk telefonförsäljare

Ring, ring! Ring, ring!

Det var hemskt vad telefonen ringer idag.

När vi satt och åt lunch ringde det igen. Jag svarade och kvinnan på andra sidan började babbla på katalanska om att hon ville sälja jättebilliga försäkringar.

Jag lät henne prata till punkt, sedan sa jag att jag inte var härifrån.
"Åh, så du har inte förstått ett dugg av vad jag sagt då?" var hennes svar, på spanska.
Jo, det hade jag gjort, men jag är inte härifrån, och dessutom är jag inte frun i huset.
Men nej, det spelar ingen roll. Vi har försäkringar till privatpersoner också. De är superbilliga.
Nej, tack, jag behöver inte det. Jag bor inte här, jag är bara här för en kort tid. Dessutom har jag redan försäkring i mitt land.
Det gör inget, vi kan utöka med de är som är jättebra.
Nej, tack, jag vill inte ha någon.

Ungefär sådär lät det, fast på spanska då. Usch, försäljare är jobbiga, speciellt när man Verkligen inte behöver det de försöker få en att köpa.

Vakna, det ringer

Goddag på er där ute i världen!

Jag blev väckt kl. 10.10 när hemtelefonen ringde, så då rusade jag upp och svarade lite yrvaket. Det var bara Mamma Maria som sa att en annan baskettränare (alltså inte han som jag pratar med på väg till barnens skola) skulle komma och hämta en sak.

Jag trodde att jag ställt mobilen på ringning kl 10, så det gjorde inget att hon väckte mig, eftersom jag ändå hade tänkt gå upp i vettig tid. Hade hon inte ringt så hade jag väl sovit fortfarande. Mitt sömnbehov är rätt stort.

Om tjugo minuter ska jag gå upp till skolan, som vanligt. Fast idag är vädret väldigt grått och tråkigt, och jag har inte alls lust att sticka näsan utanför dörren. Usch, jag hade mycket hellre stannat hemma och bara gosat ner mig i sängen igen.


Svar på Saras kommentar: Jag har ingen aning om Vintervit finns på IKEA här, jag skulle inte tro det. De brukar inte ha specialiteter där, bara vanlig mjölkchoklad. Och jag har en bra bit till IKEA, det finns två stycken i Barcelona men det tar 1,5 timme att köra dit med bil, och åker man buss tar det minst 2 timmar. IN till Barcelona. Sen ska man ju ta sig UT till IKEA också, så det blir nog ingen svensk choklad förrän jag kommer hem igen.


Chokladsug

Två dagar utan blogg, vad händer?

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag vet inte vad som tagit upp min tid så mycket.

Men idag har jag gjort en lusbehandling av mitt hår, lagat lasagne till hela familjen (barnen tyckte inte om pepparn i den, men föräldrarna älskade den) och varit på katalansklektionen.

Jag är så sugen på choklad så det finns inte. Marabou! Var finns du när man behöver dig!? IKEA, come to me med lite mjölkchoklad! Eller nästan ännu bättre, polkachoklad! Eller med digestive. Eller daim. Bara det är choklad i det!

Lus i mitt hus

Jag som trodde jag skulle sova tidigt ikväll. Men nej. Jag gick igenom mitt hår på lusjakt. Och ser man på, det här var vad jag hittade:





Min kamera kan faktiskt ta riktigt bra bilder!

Timjan

Det här kan för övrigt ha varit något av det äckligaste jag försökt dricka någonsin.



Det kanske ser ut som te, men det är det inte. Utan den här drycken består av:

Timjanbuljong (vanlig torkad timjan som kokats och sedan silats bort)
Socker
Honung

Fruktansvärt! Det var Mamma Maria som gjorde det till mig, men hon erkände att hon tagit för mycket timjan i det, för det blev totalt odrickbart. Jag försökte tänka på ärtsoppa (som jag tycker om!) eftersom timjan passar utmärkt till det. Men det hjälpte inte. Och sockert och honungen hjälpte inte heller.

Så prova inte hemma.

Underbart

Vilken underbar dag i ensamhetens tecken.

Familjen har varit iväg hela dagen och kom inte hem förrän för ungefär en timme sedan. Så skönt att ha hela huset för mig själv.

Det blev visst även så att bloggen fick sig en liten paus också. Inget ont i det, hoppas jag.

I torsdags kväll skrev jag ett litet inlägg om hur fullspäckad dagen varit, och att det eventuellt skulle komma mer detaljer om det, men så blev det aldrig. Därför kommer en liten del av det nu, det viktigaste.

Efter min lektion i katalanska följde jag med den schweiziska tjejen hem, Maya kan vi kalla henne. Maya är 18 och jobbar/volontärar som assistent på ett boende för handkappade här i stan. Hon har varit här två veckor mer än jag, och pratar bra spanska (hon är från den franska delen av Schweiz och säger att hennes engelska är dålig, så hon föredrar att prata på spanska). Hon är trevlig, och det är alltid skönt att ha en kompis som vet hur det är att vara ny och lite vilsen ibland.

Hon bor i barnens skola (!), fast på översta våningen där det är ungefär som i en vanlig studentkorridor med små rum och ett gemensamt "kök" (mikrovågsugn, kylskåp, vatten-/kaffekokare men ingen spis) och ett badrum med femhundraelva handfat och duschar. Inte speciellt lyxigt, men på något sätt lite charmig. Eller nja, jag vet inte förresten om jag skulle vilja bo där.

Dessutom kan jag berätta att min relation med mannen som jobbar på en dörr på väg till barnens skola verkar vara slut. Han har inte varit där de två senaste dagarna den här veckan (dvs torsdag och fredag), MEN jag har hittat en annan att hälsa på på min väg dit: barnens baskettränare.

Han har jobbat med att klippa ner träden vid vägen och första gången jag gick förbi hörde jag bara någon som skrev "Adeu" efter mig, vilket betyder hej då. Jag fattade inte vem han var, förrän Erika förklarade för mig. Så den här veckan har det blivit väldigt många holas och adeus mellan oss. Det är kul när man är kändis. Fast bara om man vet vem det är som man hälsar på.

Så, nu får det här vara nog för idag. Eftersom det är mitt första inlägg för dagen så blev det lite längre än vanligt, men det får ni stå ut med.

Min förkylning börjar förresten bli bättre. Även det underbart skönt.

Sova, faktiskt

Nä, nu får det vara nog.

En till lus hittad och min förkylning vill inte släppa. Dåligt!

Så, den här gången menar jag det verkligen: Nu ska jag sova. Därmed bastu.

Iväg

Om en stund ska vi åka och hälsa på morföräldrarna på deras gård en liten bit härifrån. Egentligen orkar jag inte, för bara att gå ner och äta lunch tog på krafterna. Helt orkeslös är jag.

Men samtidigt vill jag gärna följa med så jag får se vad det är för ställe.

Och i morgon kommer jag vara ensam hela långa dagen, eftersom familjen ska iväg på egna upptåg, som jag inte vill med på. Det kommer bli så skönt att bara få ligga i sängen hela dagen och inte bry sig om något. Längtar redan dit.

Nu har DE tagit över mig

Innan jag duschade idag kollade jag genom mitt hår med en vanlig luskam.

TRE STYCKEN hittade jag!! Äckliga små löss som går runt och biter mig i skalpen.

Så nu är det bara att gå och köpa något riktigt starkt på apoteket och börja jakten.


Fast det tar vi nog nästa vecka. När jag är frisk igen, för jag känner mig fortfarande helt död av min förkylning.

Nu har det tagit över mig

Ett elakt virus har tagit över min kropp.

Jag blir trött efter femito meters svag uppförsbacke (för att inte tala om resterande 950 meters kraftig uppförsbacke, eller ja, det kanske är ännu mer, vem vet?). Min näsa har blivit röd av allt snytande och jag fumlar med saker och ting (tappar saker i köket, bränner mig på het olja osv).

Jag är helt enkelt sjuk på riktigt nu.

Och lite kanske jag har mig själv att skylla. Kära, bloggläsare, jag ljög för er igår (ljuga förresten, vilket konstigt ord, stavas det verkligen så?). Inte med flit, men ändå. Istället för att sova när jag sa att jag skulle det, så tittade jag på fler avsnitt av Glee. Strömmad tv är förfärande farligt.

Men å andra sidan, det var bara på tiden att min förkylning bröt ut på riktigt. Den har bara legat och vilat i kroppen och väntat på att få blomma upp och förstöra mig. När den väl har fått göra det blir det bättre.

Pappa Felip har tagit hand om Dora efter skolan, det är sagostund på biblioteket, och Aleix och Celia har basketträning, så dem behöver jag inte heller bry mig om. Det var tufft nog att hålla ordning på den vid lunchtid. Egentligen hade jag velat lägga mig och bara låta dem stöka omkring bäst de ville. Men det funkar inte riktigt.

Så ikväll blir det bara näsdukar, och så lite strömmad tv förstås. Och så kanske pizza med. Det är ju faktiskt fredag igen.

Godnatt

Goder afton, kära läsare.

Nu ska jag sova.

Har varit en fullspäckad dag idag.

Kommer eventuellt mer info imorgon när jag är vid liv igen.

Det tar på krafterna att gå upp 8.30 när man är van att sova till 10.30 istället.

Och sen vara i gång hela tiden.

Bona nit!

Svar på kommentar

Jag skulle förresten svara på Saras kommentar också:

Nej, det blir ingen spansk jul i år. Den kommer bli hederligt svensk. Jag har visserligen inte bokat några biljetter hem, men det löser sig.

Däremot blir ju nyår koreansk, men det är en helt annan femma.

Busy morning

Vad mycket jag hunnit med idag.

Vaknat, duschat, sminkat mig, ätit frukost, kollat på två avsnitt av Glee, och sytt min jacka. Jag hade visst lyckats fastna i något och dragit upp ett hål i ärmen, men jag kan inte minnas när. Det enda jag vet är att det måste varit länge sedan, kanske i somras eller något. Men nu är det lagati alla fall.

Och strax ska jag träffa Erika igen. Det är hennes sista dag i Spanien, imorgon åker hon tillbaka till Sverige. Lite sorgligt faktiskt.


Bona nit!

Nu kom Mamma Maria hem. Skönt, för jag är rätt trött nu faktiskt.

Bona nit!

(Ni kommer lära er katalanska också om ni fortsätter följa min blogg.)

Ensamma hemma med näsblod

Ja, Pappa Felip stack iväg på basketträning - mitt i natten! Eller ja, den började 21.30, och det får faktiskt anses som mitt i natten i det här fallet.

Mamma Maria är fortfarande på jobbet.

Så då blev det bara jag, Aleix, Celia och lilla Dora kvar i huset. Alla barnen har gått och lagt sig. Aleix är visserligen fortfarande vaken och sitter/ligger och läser i sängen, men det räknas som att ha gått och lagt sig.

Tills för tio minuter sedan var allt lugnt, sedan kom plötsligt Celia in i mitt rum med massa papper i ansiktet. Hon hade drabbats av näsblod. Hon hade tagit sig in i badrummet utan att färga ner varken sängkläder eller golv, förutom i badrummet. Duktig flicka! Så jag slängde ner henne på golvet (läs: la henne ner på mattan med en handduk som kudde) med mer papper och till slut så fick vi stopp på eländet. Vilken duktig liten au pair jag är. Och vilken duktig liten Celia också.

Jag vågar nog inte gå och lägga mig förrän någon annan är hemma i huset. Det är liksom säkrast. I alla fall en stund till.


Dues setmanes

Igår var det två veckor sedan jag kom hit. Jädrans vad tiden går fort.

Snart är det väl jul också. Har hört talas om det i alla fall.


Dues setmanes = två veckor, på katalanska.


Halsont igen

Jag är sjuk igen. I halsen i alla fall.

Min röst har nästan försvunnit och nu gör det ont ständigt. Dessutom hostar jag. Jag har till och med vaknat av att jag hostar. Eller så har jag vaknat och hostat direkt. Lite svårt att veta vilket som är vilket.

Frågan är varför det blir så här. Jag äter, sover och dricker bra. Och jag har tillräckligt med kläder på mig, tror jag. Det är så svårt här när det skiljer kanske tio grader mellan dag och eftermiddag. Det är jobbigt.

Strax ska jag gå och hämta Dora i skolan. Jag gör det lite senare idag eftersom Celia och Aleix har musik och blir hämtade av en annan mamma. Så istället för att vänta på bibblan i 1,5 timme med Dora låter jag henne leka en stund i skolan. Hoppas bara att jag hittar henne sen.

Bara tisdag

Idag har det varit en helt vanlig tisdag.

Städerskan var här på förmiddagen och städade. Jag gick upp och åt frukost vid 11-tiden. Sedan kokade jag ris till lunchen. Därefter gick jag upp till skolan och hämtade barnen. På vägen ner köpte vi bröd och "coca con crema", en sorts sockerbullsbröd, fast utan socker. Alltså mjukt bröd med vaniljkräm. Sedan åt vi lunch. Efter det gick vi upp till skolan igen. Sedan gick jag ner igen. Åter hemma tittade jag på strömmad tv. Sedan åkte jag och Pappa Felip upp till skolan. Där hämtade han Celia och Aleix för att ta dem till basketträningen. Jag och Mamma Maria åkte till frissan med Dora. Sedan gick jag till min katalanska lektion. När jag kom hem efter den åt vi middag. Och nu sitter jag här.

Det var min dag i korta meningar. Intressant? Nä, inte speciellt.

Fast en av killarna från Mali i min klass frågade mig om jag vill ha engelskalektioner med honom. Vet dock inte exakt hur han tänkt sig dem, men vi får se.

Korea, here I come!

Ni anar inte vad jag just gjort!! Jag har bokat biljetter till Korea! Jag ska fira nyår med Hee! Tjejen som jag bodde tillsammans med i Sydney hos familjen med Mamma Vi och sönerna Ry och Le, för er som läst min Australienblogg.

Det ska bli jättespännande att åka och hälsa på henne, för gud som hon har tjatat om det. Och tur var väl det, för annars kanske jag aldrig fått tummen ur och bokat biljetterna.

Datum för avresa är inte förrän i slutet av december, men jag ser verkligen fram emot det. Tjohoo!


Bloggläsare

Det är rätt kul att kolla på min besöksstatistik. Ni är inte jättemånga som läser min blogg, men frågan är NÄR ni läser den.

Så här ligger det till. Under den här veckans vardagar har antalet unika besökare per dag legat på 13-16st. Under helgen däremot så sänks det. Den här helgen har det varit på 7-10st och förra var det bara 5-7st.

Vart tar ni vägen på helgen allihopa?

Piojos = löss

Åh, nej, inte igen!

Det var min första tanke när jag fick höra att Celia hade huvudlöss. Minnena tog mig nämligen tillbaka till Sydney för ett drygt år sedan när Ry kom hem med hela huvudet fullt och även jag drabbades av dessa hemska varelser. För första gången i mitt liv ska tilläggas.

Jag tror till och med att jag la upp en bild på en av dem, javisst, kolla här.

Idag har jag i alla fall gått igenom hela håret med en elektrifierande kam som bränner upp allt som kommer i dess väg. Så man ska akta sig för den, i alla fall om man är lus. Och det var antingen det de gjorde, aktade sig, eller så var jag fri från odågorna. Jag drog hela håret med en vanlig luskam också, men den förblev ren (om man inte räknar med några enstaka mjällkorn).

Så nu kan jag nog andas ut. Fast det kliar i huvudet bara jag tänker på det..

Hur man blir rökt

Uppe med tuppen idag, om man ser till att jag inte kom hem förrän vid fem inatt vill säga.

Jag är nyduschad men hela min värld stinker rök. Jag tvättade håret två gånger bara för att få bort lukten, men när jag fortfarande kände den började jag inse att det nog inte är fel på håret, utan min näsa. Mina stackars näshår får verkligen jobba här i Spanien. Det är till och med så att jag ibland håller andan om jag står jämte någon som röker, det går liksom inte att undvika på annat sätt, än att stanna hemma förstås. Och det vill man ju inte.

Min kudde luktar också rök, eller i alla fall tror jag det. Mamma Maria kände det inte, men jag tror jag ska tvätta örngottet ändå, om än så bara för hand i handfatet. För att vara på den säkra sidan så jag slipper bli rökförgiftad när jag sover.

Partynatt

Jag har ont i fötterna och kroppen är rätt uttröttad den också. Men så blir det när man dansat konstant i flera, flera timmar.

Fiesta var det som gällde ikväll. Och som det ser ut så kommer det vara så varenda helg framöver. Hujedanemej säger jag bara. Fast ikväll var det riktigt kul. Förra veckan var det så mycket folk och allt var så nytt så då gick det inte att röra sig där inne. Men den här gången ägde jag dansgolvet! Wiiee....!!

Euromynt

En nackdel med att jobba som reseledare på bussresor är att man lätt samlar på sig väldigt mycket mynt.

Under säsongen var det inte ett så jättestort prolem, eller ska man säga jättetungt, eftersom jag kunde göra mig av med mynten från föregående resa under nervägen till Spanien (betalstationer framför allt, jag brukade lägga rätt antal mynt i en plastmugg och räcka fram till den stackarns människan i luckan som fick räkna dem), för att sedan få lika mycket tillbaka av gästerna på vägen hem när de vill betala allt med mynt för att själva bli av med dem.

Sista resan gjorde jag en annan grej. Jag lät folk växla med mig redan under de första timmarna, så att de inte skulle ha så himlans mycket mynt på sig, så jag kunde använda dem i betalstationerna på vägen upp genom Spanien och Frankrike. Det verkade funka bra, men så sket sig min plan när vi inte åkte in i manuella betalstationer, utan automater. Så istället för att stå i en halvtimme och trycka in mynt till ett värde av 88 euro fick jag helt enkelt använda mina sedlar. Inte jättekul. Speciellt eftersom jag fick ÄNNU mer mynt av gästerna under färden.

Det hela slutade med att jag hade med mig 41,50 euro i mynt nu. Jag har sakta men säkert försökta handla upp dem här, och just nu ligger jag nere på 19,71. Stor skillnad. Men gud vad jag avskyr alla mynten som väger och tar plats. Och speciellt 1, 2 och 5 centarna. Så totalt onödiga. Men de där guldslantarna är rätt meningslösa de också.



(Jag ska försöka bli duktigare att lägga upp lite bilder till inläggen också.)

Lördag och rökning

Lördag igen. Idag är det mycket som står på schemat, framför allt ikväll.

Först ska vi åka till Vic, en stad inte så långt härifrån, och fira att en familj fick sin adopterade son för ett år sedan. Kanske inte så jättespännande för mig, men kan ändå vara intressant att vara med på.

Sedan blir det hurry hurry, för klockan nio ikväll är det avskedsmiddag för Erika som åker hem på fredag nästa vecka. Platsen för det är på disokteket, och vi var inne där en snabbis igår och jag kände direkt röklukten. Det är verkligen ett stort minus för utelivet i Spanien, att man stinker rök när man kommer hem. Hår, kläder, allt! Jag har inte ens lust att gå ut under sådana förhållanden. Jag gillar inte lukten och det är dessutom väldigt ohälsosamt.

Men Pappa Felip sa häromdagen (eller i söndags för en vecka sedan) att från och med februari (om jag minns rätt) så ska det bli förbjudet att röka inomhus på alla offentliga platser. Gillar starkt!


Pizzakväll

Idag är det fredag, vilket betyder pizzakväll hemma hos familjen Vila. Alltid gott med pizza, speciellt hemmagjord, även om det alltid är Pappa Felip som står för dem. Denna veckan blev det ananas, oliver, alchofas (jag kommer inte på vad det heter på svenska just nu..), paprika, majs och champinjoner, till skillnad från förra veckan när det blev en riktig fruktpizza med bla ananas, banan och äpple (!!) på.

Nu är det snart dags för sängen igen, som fått nya (delvis) lakan i sig. Förra natten fick jag sova med filtar och helt nya lakan eftersom mina var blöta. Detta beroende på att torktumlaren strular. Men ikväll har jag mina vanliga IKEA-lakan igen.

Jag kom precis på att jag inte tagit några kort på huset och visat er hur allt ser ut, men det ska det bli ändring på. Här får ni en första bild, nämligen mitt något oordnade rum. CD-spelaren och det lilla bordet ska normalt inte stå där det står, men för att jag lättare ska kunna pausa när jag lyssnar på min katalanska skiva har jag den nära sängen. Så lat är jag.


Gatumöte

Jag måste berätta en annan sak.

Varenda gång jag går upp till barnens skola (den där j*vla backen) så går jag förbi en man som arbetar på ett hus. Det har börjat bli lite småroligt/jobbigt att gå förbi så många gånger (sex gånger om jag inte får skjuts någon, plus att vissa dagar går jag med Erika där också!).

I början nickade vi väl bara lite till varandra, sen har det blivit småleenden och idag blev det ett hej med ett litet skratt. Kanske för att Dora skrek Hooooolaaaaaa!! till honom också. Hade han varit lite yngre hade det kanske kunnat bli intressant, vårt lilla gatuförhållande, haha, men tyvärr är han nog både gift och har egna barn, han är den åldern i alla fall.

Meddelande från Madrid

www.aupair-world.net har jag precis fått en förfrågan av min Madridfamilj - Familjen Alv! Så jag klottrade ihop ett snabbt litet svarsmail till dem och berättade om min nuvarande situation. Det är alltid roligt att höra från dem, och jag sa att om de åker till Valencia någon helg så kanske jag kan hälsa på dem där. Det är ju inte jääääättelångt härifrån.

Aioli = all i oli

Vilken dag. Hit och dit och upp och ner och fram och tillbaka. Som tur var fick jag skjuts upp efter lunch till skolan av Mamma Maria, och sedan fick jag även skjuts ner till dansen på eftermiddagen av en svägerska, och som extra plus slapp jag dessutom gå upp till min katalansklektion.

Som för övrigt gick bra. Vi var inte lika många idag, och det enda vi gjorde idag var att gå igenom hur de olika bokstäverna låter på katalanska.

Ikväll har jag fått lära mig att aioli kommer från Katalonien. Visste ni det?? Det kommer av "all i oli", som ordagrant betyder vitlök och olja, vilket det ju också består av! Så nu har ni lärt er det också!


Uppför igen

Nu är lunchen förberedd, så då är det dags att ta på sig skorna och gå upp till skolan igen. Jag börjar bli mer än lovligt trött på den där backen.

Men för att se det positivt: Jag kommer ha världens bästa vader efter en tid här!

Dagens händelser

Skallebank. Eller huvudvärk som det också heter. Jättekul att ha. Så därför ska det bli skönt att kunna krypa till kojs tidigt idag.

Idag har allt gått ganska bra. När vi gick tillbaka till skolan från att ha ätit lunch hemma fick Dora ett litet utbrott. Hon ville ha vatten, men eftersom jag inte hade något med mig kunde jag inte ge något till henne. Då började hon skrika högre att hon ville ha vatten. Tills jag sa till henne på skarpen att hon skulle sluta, tittade henne djupt i ögonen och visade henne hur allvarlig jag var. Då började hon gråta och slängde sig om halsen på mig istället. Så efter att ha fått henne att upprepa vad det var hon gjort fel och sagt förlåt var allt bra igen.

Aleix har också varit lite bångstyrig idag. Inget lika allvarligt, bara småsaker, och han är fullt medveten om att han måste skärpa sig.

Celia har skött sig bra idag. Inget speciellt att rapportera där. Hon har dock ett nattproblem, hon är fortfarande sängvätare, trots att hon är sex år gammal. Hon vaknar inte ens när sängen är blöt, utan sover som en stock. Stackars unge.

Idag var musikdag. Celia spelar piano och Aleix gitarr. Aleix slutar 18.30 och Celia 19.00, så från det att de båda börjar kl 17.30 måste jag vänta i biblioteket på att de ska komma ner. Förra veckan var Dora med mig, så det gick bra, men idag var jag själv och försökte plugga katalanska. Det slutade med att jag satt och läste min svenska medhavda bok, och hade ont i huvudet.

Boken är dock inte avslutad, och så inte heller huvudvärken. Boken får vänta, men nu ska huvudet åtgärdas med lite sömn!


Första lektionen

Ikväll hade jag som bekant min första lektion i katalanska. Den var väldigt grundläggande, och vi lärde bara oss att presentera oss, och lite sånt där enkelt. Det var en himlans blandning på folk, allt från tre killar (27-34 år gamla) från Mali, till en familj från Kina (en mamma med son 9 år och dotter 15 år), till en man från Argentina (60 år) till en tjej från Schweiz (18 år) till en annan från Vitryssland (32 år), plus några till. Blandning så det smäller om det alltså.

Tjejen från Schweiz och jag har bytt nummer, så det kan eventuellt bli en kompis här.

Vi måste ("måste") köpa läroböcker för att kunna hänga med på lektionen.  Den kostar 11-12 euro någonting, men det får det vara värt. Lektionerna är 18-19.30 tisdag och torsdag, och jag hoppas det kommer bli lärorikt och inte allt för svårt att hänga med. Och att jag inte kommer blanda spanska med katalanska allt för mycket. De andra pratar bra spanska (utom kanske kineserna och malikillarna) så de har säkert samma tankar som jag (förutom de som förstås har spanska som sitt modersmål, de har det lite enklare antagligen).

Jag sov faktiskt en timme i eftermiddags. Det var tänkt att jag skulle pluggat lite katalanska innan kursen, men det blev så att jag råkade somna istället. Men trots det är jag trött nu med. Att man kan ha ett så stort sömnbehov! Så ganska snart blir det nog god natt för mig, men hade tänkt vänta tills Mamma Maria kommer hem ifall hon vill säga något till mig. Hon är nämligen fortfarande på jobbet eftersom hon tänkt ta ledigt imorgon. Så så är det med det! Natti natti!

Halvtid

Barnen är tllbakalämnade i skolan och lunchen gick bra. Inga som helst problem med barnen. De skötte sig utmärkt.

Nu är de vilodags, innan jag ikväll börjar min katalanska språkkurs. Spännande!! Men väldigt nervöst också. Fast mest spännande, jag har ju absolut ingen aning om hur det kommer gå till eller vilka som är där.

Inte helt sjuk

Nyvaken. Jag trodde jag skulle ha tagit av mig den långärmadetröjan under natten, men nej, den är fortfarande på. Så för varm har jag tydligen inte varit.

Just nu känner jag mig rätt. Jag har rätt temperatur i kroppen, men halsen värker fortfarande. Ska dicka massa hongungsvatten idag, så får vi se om det blir bättre. Det verkar inte heller som förkylningen har brutit ut helt än, eftersom jag inte vaknade helt täppt i nästan. Vi får väl se vad som händer under dagen.

Aaaatcho!!!

Ånej! Jag nös precis! Nu är förkylningen här!

Feberkväll

Jag är 99% säker på att jag har feber just nu.

Halsen gör ont till tusen, kan knappt svälja längre, jag fryser, men är varm och har ont i kroppens alla delar, speciellt ryggen och huvudet, förutom halsen då. Feber, you're not welcome here! Jag har inte lust att sjuka ner mig.

Imorgon börjar dessutom arbetet på riktigt. Jag ska hämta barnen i skolan på egen hand vid lunch, fixa mat till dem och få iväg dem till skolan igen. Kommer antagligen gå kalas, men jag hade föredragit att vara hel och kry.

Så, därför är det med glädje jag säger god natt till världen och kryper ner långt under täcket (pyjamas + strumpor + långärmad tröja inkluderat, jag vill INTE frysa mer än nödvändigt inatt).

Natt, gör mig frisk!

Bio på spanska

Oj, det blev en späckad dag idag också.

Jag vaknade rätt sent, vid 11, och segade mig upp. Sedan blev det så att jag och familjen åkte in till Manresa, som är en stad inte så långt härifrån. Jag körde dit! Nu har jag kört båda deras bilar, dels en automat och dels en manuell, inga problem.

Vi åt lunch på en japansk bufférestaurang, kul. Och sen var det bio. Jag såg Estrellas que alcanzar, en spansk film om ett kvinnofängelse styrt av nunnor år 1939. Det var jag och en till man i salongen, men det berodde inte på att den var dålig, för det var den inte, utan mer för att klockan bara var 16.15 när den började. Jag valde att se den eftersom jag inte orkade titta på en dubbad film (lika bra att de pratar spanska direkt istället), plus att den verkade intressant. Aleix och pappan tittade på en annan film, och flickorna på en tredje.

Och nu är vi hemma igen.

Min hals gör jätteont, jag kommer definitivt bli föryld inom en dag eller två. Och dessutom har jag tappat bort ett örhänge. Jag märkte det igår när jag skulle byta inför kvällen, och blev jätteledsen. Mina Pilgrimörhängen som Mammica köpt åt mig, och som jag använt jättemycket i sommar. Hoppas det dyker upp här någonstans.

Hej, hej, hej och hej på dig!

Hujedanemej, så mycket folk jag träffat idag.

Farfar, farmor, morfar, mormor, morbror 1 + fru och två barn och morbror 2 + fru och fyra barn. De var alla här och gjorde panallets, som jag förklarar vid ett senare tillfälle. Sedan åkte morbror 2 + familj iväg, och vi som blev kvar åt middag, fast jag fick stressa genom min och gå ifrån i förväg, för jag hade en annan middag att passa.

Och där träffade jag 14 nya människor, Erikas kompisar. Vi åt middag (nåja, jag åt inte så mycket) och sedan åkte vi in till stan igen (vi befann oss en bra bit utanför, i skogen) och gick till stans enda diskotek. Jag blev presenterad för en hel hög med människor under kvällen som säkert kommer heja på mig på gatan, men som jag inte kommer ha en aning om vilka de är. Spännande.

En händelserik kväll, som nu har nått sitt slut. Imorgon, måndag, är det fiesta, dvs röd dag, inte mer partaj, så då kan jag sova ut. Fast nu stinker jag rök. Det är ett stort minus för Spanien..

RSS 2.0