Mitt liv som au pair

På begäran får jag väl ta mig i kragen och uppdatera här lite. Det har varit en jobbig vecka med massa jobb, så jag har helt enkelt inte orkat ta mig tid för att plita ner lite information om läget.

I onsdags ringde som sagt familjen Alv till mig. Och tidigare på kvällen hade jag ju pratat med deras före detta au pair, Sofia. Men vad hon sa har jag redan sammanfattat lite snabbt och lätt, så det orkar jag inte göra en gång till. Tror jag fick med det mest intressanta förra gången.

Telefonsamtalet med Alv är kanske desto mer intressant. Det var mamman i familjen, C, som pratade först, men hennes man, A, var i bakgrunden också. Jag tror de hade på högtalare till telefonen, för det verkade som om båda två kunde höra mig för han kom med kommentarer lite då och då, och jag fick även prata med honom för hennes mobiltelefon ringde. De lät som sagt trevliga, men det var ett ganska nervöst samtal från min sida. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, och vi pratade sammanlagt i 13 minuter. Med Sofia pratade jag nog i närmare 40-50 minuter någonting, men så är det så klart enklare att prata på svenska med en tjej man faktiskt har något gemensamt med (även om man aldrig träffats).

Jag har glömt bort det mesta vi sa (alltså jag och mamma och pappa Alv, fast egentligen borde jag kalla dem för Anc kom jag på, men jag får väl fortsätta med Alv för att inte göra saken mer förvirrad än den kanske är), men de skulle i alla fall skicka "a final agreement" till mig. Den fick jag igår, och det fanns inte mycket jag hade att klaga på. Men det slog mig att jag inte frågat någonting om möjligheten att vi inte alls kommer överens och att risken finns att jag vill åka hem. Nu tror jag inte (och hoppas verkligen inte) att det kommer behövas, men risken finns ju faktiskt. Så jag kände mig tvungen att fråga om uppsägningstid och så. Och jag fick svaret att de inte alls tänkt på den risken, men att om det skulle bli så, så får jag naturligtvis tid på mig att åka hem så smidigt som möjligt. Vilket kan kännas bra, men som sagt, jag tror inte att det blir nödvändigt.

Jag kan dra lite vad som stod i "the final agreement".

• Jag börjar i början av september (när det billigaste och smidigaste planet går)
• Jag slutar tidigast i juni 2008, men får stanna längre om jag vill
• Jag får åka hem över jul om jag vill
• Jag kommer ha ett eget rum och badrum, plus tillgång till resten av huset som vem som helst i familjen
• Förutom maten jag får i huset kommer jag få 250 Euro i månaden
• Jag kommer ha tillgång till en Ford Focus med säkerhetsstolar för barnen, och får göra korta utflykter (långa får jag till största delen stå för själv)
• Jag ska hämta upp barnen vid skolan i tid, de slutar vid 16.45 och det tar 20 minuter att köra
• Jag ska ta hand om barnen, ge dem mellanmål, leka med dem, bada dem, och försöka lära dem engelska, fram till 20.00-20.30 någonting
• Jag kommer vara ledig under helgerna
• Jag betalar själv flygbiljetten och mina spansklektioner

Det var väl det mesta som stod där i. Jag har ju redan en gång tidigare dragit den så kallade snabbfaktan om dem, i inlägget som har det mycket eminenta namnet "Positivt och lovande mail", skrivet den 1:e juli, för den som vill veta mer detaljer.

Just nu är det mycket som rör sig i min stackars utarbetade hjärna. Jag måste börja planera inför mitt äventyr, och jag har sagt till pappa att jag vill ha med mig en laptop, för det tipsade Sofia mig om att det kunde vara bra att ha. Så vi får väl se, jag hinner ju fylla år här hemma innan jag flyr Sverige. Så förhoppningsvis går det att ordna på ett eller annat sätt. Jag måste även införskaffa en ordentlig resväska (eller två, jag ska ju vara borta ett tag, det är inte riktigt samma sak som när man åker på solsemester en vecka), och jag blev intresserad av väskan Sara köpte för ett tag sen. Sara, du får meddela mig hur bra den var efter din vistelse i Nice. ;)

Jag har även insett att jag vill göra så mycket innan jag åker. Det är tur att jag har lite semester mellan jobbet och Spanien. Jag får i alla fall minst två veckors ledigheter, så jag hoppas verkligen att jag hinner med allting jag vill.

Min farbror med tillhörande fru var här igår, och han tyckte det var skrämmande att jag skulle åka iväg. Han har inte riktigt insett att jag håller på att bli vuxen, och jag kan förstå hans känslor. Jag och min lillebror har alltid varit väldigt förtjusta i vår "fabbo I". Jag vill hinna träffa alla här flera gånger om innan jag pyser iväg. Och förhoppningsvis ordnar det sig.

Nu vet jag inte riktigt mer vad jag ska skriva, det blev ett ganska långt inlägg ikväll/inatt. Kommer inte på för tillfället vad som mer kan vara intressant. Någon som har några funderingar åt mig?