Helgen hittills
Så här många inlägg har jag aldrig skrivit på en dag, det här blir nummer 11. Visserligen har flera bara varit kortisar, men ändå.
TV:n, eller rättare sagt Internetsändningen, verkar inte fungera. Tråkigt, men kanske lika bra, för bör nog gå och lägga mig i tid ikväll eftersom Farföräldrarna Alv kommer lämna mig med barnen redan vid 6-7-tiden på morgonen, så det är bara jag som kommer vara här när barnen vaknar. Jag kommer få sova med öppen dörr för att höra om de vaknar och skriker för något, eller helt enkelt när de vaknar. För de lär definitivt vakna innan jag gör det. Ska bli en intressant dag att se hur jag kommer klara av det. Farföräldrarna Alv sa att de kommer antagligen tillbaka vid 6-7 på kvällen, så rent teoretiskt kommer jag vara ensam i 12 timmar. Man kan ju hoppas på lite löneökning på nästa lön, eftersom jag egentligen är ledig på helgerna. I och för sig gör jag det gärna, eftersom situationen är så speciell, och jag inte har något emot att vara den hjälpande handen i nöden.
Innan i eftermiddags var vi alla fem ute på promenad i två timmar här i byn. Farfar Alv babblade naturligtvis på som vanligt om precis allting, och jag kan verkligen inte förstå hur han tänker. Visst, han är en trevlig person och så, det är det inte så mycket fel på, men hans åsikter går jag inte ihop med någonstans. Nästan allting går tvärtemot mina egna värderingar, och jag behöver väl inte gå in på detaljer, men att han har sina åsikter om vissa folkgrupper råder det ingen tvekan om. Och om hur saker och ting ska vara, och sådana saker. Visserligen gladde det mig att han gillade min novell, men som sagt, han har sina bra och sina dåliga sidor, den mannen.
Farmor Alv är egentligen trevlig, men pratar oavbrutligt hon också. Hon pratar dessutom mycket fortare än sin man, och det är svårare att förstå henne. I en normal konversation går det bra, men när hon (eller för all del hennes man) berättar något och har åsikter om något, då är det lätt att tappa tråden fullständigt och man står där och försöker se förstående ut. När båda två pratar i munnen på varandra, med mig, är det helt omöjligt att förstå mer än några ord här och där från båda hållen. Till slut sa jag att det är lättare för mig att förstå om de låter bli att prata samtidigt, och därefter blev det en aning lättare.
Men, dagen har i alla fall varit så pass okej att jag överlevt med sinnet i behåll. Nu väntar morgondagen. Blir en överraskning om hur den kommer te sig.
TV:n, eller rättare sagt Internetsändningen, verkar inte fungera. Tråkigt, men kanske lika bra, för bör nog gå och lägga mig i tid ikväll eftersom Farföräldrarna Alv kommer lämna mig med barnen redan vid 6-7-tiden på morgonen, så det är bara jag som kommer vara här när barnen vaknar. Jag kommer få sova med öppen dörr för att höra om de vaknar och skriker för något, eller helt enkelt när de vaknar. För de lär definitivt vakna innan jag gör det. Ska bli en intressant dag att se hur jag kommer klara av det. Farföräldrarna Alv sa att de kommer antagligen tillbaka vid 6-7 på kvällen, så rent teoretiskt kommer jag vara ensam i 12 timmar. Man kan ju hoppas på lite löneökning på nästa lön, eftersom jag egentligen är ledig på helgerna. I och för sig gör jag det gärna, eftersom situationen är så speciell, och jag inte har något emot att vara den hjälpande handen i nöden.
Innan i eftermiddags var vi alla fem ute på promenad i två timmar här i byn. Farfar Alv babblade naturligtvis på som vanligt om precis allting, och jag kan verkligen inte förstå hur han tänker. Visst, han är en trevlig person och så, det är det inte så mycket fel på, men hans åsikter går jag inte ihop med någonstans. Nästan allting går tvärtemot mina egna värderingar, och jag behöver väl inte gå in på detaljer, men att han har sina åsikter om vissa folkgrupper råder det ingen tvekan om. Och om hur saker och ting ska vara, och sådana saker. Visserligen gladde det mig att han gillade min novell, men som sagt, han har sina bra och sina dåliga sidor, den mannen.
Farmor Alv är egentligen trevlig, men pratar oavbrutligt hon också. Hon pratar dessutom mycket fortare än sin man, och det är svårare att förstå henne. I en normal konversation går det bra, men när hon (eller för all del hennes man) berättar något och har åsikter om något, då är det lätt att tappa tråden fullständigt och man står där och försöker se förstående ut. När båda två pratar i munnen på varandra, med mig, är det helt omöjligt att förstå mer än några ord här och där från båda hållen. Till slut sa jag att det är lättare för mig att förstå om de låter bli att prata samtidigt, och därefter blev det en aning lättare.
Men, dagen har i alla fall varit så pass okej att jag överlevt med sinnet i behåll. Nu väntar morgondagen. Blir en överraskning om hur den kommer te sig.
Kommentarer
Trackback
