Besöksvecka: Onsdag
Vi skulle träffa Familjen Alv vid 14 för att titta på en Mascletá i Mamma Alvs stad (hon kommer alltså inte från Valencia, utan en stad som i princip sitter ihop med Valencia) så den här gången behövde vi inte gå så fruktansvärt mycket som dagen innan. Förra gången jag var i Valencia såg jag en mascletá också, men då var det på långt avstånd och jag såg inte så mycket.
Den här gången var det mycket nära vi stod, och det lät så in i vasken. Det är smällare i massor som bara har till uppgift att låta och göra luften helt rökig. Det hade varit totalt förbjudet i Sverige, för risken att förstöra hörseln var minst sagt hög. Ingen hade öronproppar eller någonting sånt, inte ens barnen. Snacka om att det är en del saker som skiljer sig mellan länderna.
Dessutom, under alla dagar smälldes det smällare och raketer hej vilt på gatorna. Det var helt livsfarligt. Folk som slänger smällare mitt framför andra och ja, uppe i Norden hade det varit omöjligt att fira "Las fallas" på det här sättet.'
Till lunch åt vi paella hos Mormor Alv, en risrätt som generellt ses som något typistk spanskt, men som i verkligheten kommer just från Valencia, och efter det var vi på stranden, men det blåste en hel del, och sen åkte vi in till Valencia och åkte ett turisttåg genom staden.
Vid 12 på kvällen var det meningen att vi skulle se själva Falla-eldningen, så vi gick ut vid kvart i. Men då fick vi vänta jag vet inte hur länge. Det var säkerligen 1,5 timme i alla fall, om inte mer. Det var nämligen så att det behövdes brandmän i närheten som kunde hjälpa till, och det behövdes. När vi väl fick se vår falla brinna blev den kalla natten som en enda stor ugn av värmen som spred sig. Bilder kommer senare (från hela vistelsen också). Det var i alla fall en upplevelse som man inte upplever var och varannan dag.
Det går knappast att föreställa sig Fallas om man inte sett det med egna ögon. Helt otroligt. Och ofattbart att det inte händer olyckor när de bränner av tonvis med krut och eldar upp dessa jättefina konstverk av trä och papier maché mitt inne i Valencia, ofta i gathörnen, bara några meter från husen och åskådarna. Och en del statyer är över 10 m höga! Och ingen tanke på hörselskador - jag såg skolbarn som fick hjälp av sina fäder att tända på riktiga supersmällare, inga små kinapuffar där inte.
