Mitt liv som au pair

Jag som trodde att den här bloggen sjungit färdigt sista versen. Det hade den visst inte.

Familjen Alv har nämligen fått oväntade bekymmer och ringde mig idag när jag var i duschen. Mamma Alv hade pratat in ett meddelande om att hon gärna ville prata med mig om jag hade tid. De hade även skrivit ett mail där de frågade om jag kunde tänka mig att komma ner och jobba hos dem i några månader fram till jul.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Naturligtvis vill jag jättegärna hjälpa dem och att de inte ska behöva ha problem med hur de ska klara av barnen och så, men samtidigt hade jag ju verkligen ställt in mig på Australien. Dessutom får jag ju börja om från början med kompisar, jag känner ju inte en kotte nu längre eftersom alla har åkt vidare till sina egna länder. De enda jag känner är ju föräldrarna i barnens skola, men de umgås jag ju inte med på fritiden direkt. Jag skulle kunna börja i min egen skola igen, men det är dyrt och jag vet inte om det är värt det. Visst, man kan alltid förbättra sig ännu mer och jag får något att göra på förmiddagarna. För åker jag ner utan att gå i skolan är förmiddagarna tomma, utan kompisar och utan skola.

Dessutom är jag ju så himlans inne på Australien, som sagt var. Jag har fixat nytt pass och nästa vecka skulle jag ordna visum tänkte jag. Om jag nu istället åker till Spanien igen försenas alla mina Australienplaner.

Frågan är alltså, vad f*n ska jag göra?