Inget intressant

Nu är jag trött igen. Ovanligt va?

Jag tror jag skippar skriva något intressant ikväll. Det får bli imorgon istället.

Bockarna Bruse

Det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle bli idag faktiskt. Tiden gick rätt snabbt.

Jag hade bestämt mig för att leta reda på en enkel engelsk variant av Bockarna Bruse (The Three Billy Goats Gruff) för att kunna spela upp den för föräldrarna på torsdag. Jag hade även turen att hitta fina mallar för bockarna, trollet, bron och ängen som barnen har målat och klippt ut. Plus satt på sugrör för att kunna hålla upp dem.

Nu fattas bara att komma på var och hur vi ska spela upp det, plus att försöka lära dem replikerna. Förhoppningsvis går det bra, men jag har en känsla att de kommer vara ganska motsträviga. Det gäller att få dem att vilja imponera på föräldrarna, då kanske det funkar. Men vi har som sagt var ända till torsdag på oss.

Nyss åt jag upp mitt sista ballerinakex. Och jag saknar dem redan.


Önskedröm

När jag vaknade för två timmar sedan kändes det som om klockan var 9.15 och sommarlovsmorgon skulle börja. Ni vet barnprogrammet som går (eller gick?) på sommaren. Jag kollade på klockan och den visade 9.12, ganska bra gissning jag hade där alltså. Tyvärr är det ju inte sommar och jag är inte 8 längre heller, utan jag befinner mig i ett ganska vårigt Spanien med tre barn som är hemma på sportlov.

Fryskväll

Idag har jag varit ute och frusit i 2,5 timmar nästan helt i onödan. Vi skulle fixa med karossen/vagnen till karnivalen, men det blev inte så mycket med det. Det var två killar som gjorde en del, medan alla andra stod och pratade. Och frös halvt ihjäl.

Men annars var det trevligt.

Jag är väldigt, väldigt trött just nu. Jag tror faktiskt att jag ska gå och göra mig i ordning för att krypa till kojs. Imorgon har jag ju ungarna att hålla reda på, så det är bäst att vara någorlunda utvilad.

Sömntankar

Idag sov jag till 11. Är det inte underbart så säg. Jag har insett att det där med att sova nog är ganska psykologiskt och inte så fysiskt, i alla fall för mig. Jag mår bäst när jag vaknar efter 10, är klockan 9.55 när jag vaknar känns det så tidigt. Klockan måste vara "tvåsiffrig" för att jag ska känna att det är dags att gå upp. Sen mår jag bäst när jag fått 10 timmars sömn, kanske det även bottnar i tvåsiffrigheten och inte så mycket i mitt sömnbehov. Vem vet?

Nåväl, idag ska jag ta en promenix med Erika igen. Solen skiner och det verkar som det kan bli en fin dag. I eftermiddag ska vi ha karossmöte och förbereda inför karnivalen om två veckor. Dessutom ska vi på en annan karnival nästa helg då vi också ska klä ut oss, trots att vi inte ska vara med i själva tåget. Vi är som ni märker inne i en karnivalsäsong, och jag känner mig som en liten flicka igen.

En lördagseftermiddag

Det här är min lördag i en kortfattat sammanfattning:

11.40 Vaknade, åt lunch och allt det där
15.30 Träffade Erika som kommit och hälsat på igen och gick en runda med henne
18.00 Vi hade hamnat hemma hos mig och fick precis en förfrågan om att hänga på att se en karnival i ett annat samhälle.
18.45 Upplockning till att åka till karnivalen.
23.00 Åt mat på Donken (jag hade köpt en sallad på ett annat ställe)
00.30 Kom hem igen.

Erika gick till diskoteket, men jag bestämde mig för att sova istället. Bäst att passa på medan man kan liksom.

Och så somnade hon

Äntligen!

Nu har jag till slut fått sova ut ordentligt. Var uppe på toa vid sjutiden i morse och sov sedan till 11.40. Fast jag hade ställt klockan på 11. Och jag gick somnade nog vid halv ett tiden i natt, vilket innebär 11 ljuva timmars sömn.

Det behövdes verkligen om man säger så.

Hamster

Aleix har fått en hamster!!

Den är jätteliten och jättesöt, men jag tycker så synd om den. Barnen skriker och det första den stackaren gjorde var att bajsa. Den försöker klättra upp i buren för att komma undan, och jag förstår den verkligen.

Stackars lilla varelse.



Och Aleix vill att jag ska säga att jag inte vet om den är rysk eller kinesisk.


Dora la Exploradora 2

Fick en fråga på vem Dora la exploradora är, så här kommer en bild på henne och alla hennes kompisar, Boots, Tiko, Isa och Benny. Plus den luriga räven Swiper.


Det är alltså ett barnprogram. I USA sänds det på engelska med några enstaka ord på spanska, medan det i Spanien görs tvärtom. I Sverige är det tydligen likadant, fast med svenska och engelska ord. Dora är väldigt underhållande och lärorikt och faktum är att jag inte har något emot att titta på det tillsammans med barnen.

Karma

Att vara au pair är den mindre plågsamma varianten av att ha egna barn, eftersom man bara "måste" vara med barnen vid exakta tidpunkter, man kan sedan låsa in sig på sitt rum eller gå ut och leva ett riktigt liv. Nu säger jag inte att det är dåligt att ha barn, missförstå mig rätt, men eftersom jag valt att inte skaffa egna barn än så har jag rätt att tycka att det kan vara rätt skönt att slippa mina ungar här ibland. De är ju trots allt inte mina skapelser.

Ni vet ju allihopa att jag haft en rätt tuff vecka med en sjuk sexåring på halsen (konstigt att jag själv inte blivit sjuk förresten, men det ska jag väl inte säga, för då kommer baskiluskerna flygande lagom till helgen), och som ännu en del i min karmaåterställning för att jag smet ifrån familjen en helg (Minns ni Valencia? Det är knappt att jag gör det längre, det känns som en svunnen tid för länge, länge sedan), fick jag reda på att nästa vecka kommer bli tre gånger värre. (Vilken lång mening det blev.)

Nästa vecka är det nämligen Setmana Blanca = Vita veckan. Det har ingenting att göra med alkoholkonsumtion, utan det innebär att barnen har vad vi i Sverige kallar sportlov. LOV!! Kan ni fatta det? Karma vill visst jävlas med mig mer än vad jag kunnat ana i min vildaste fantasi: Alla tre barn kommer vara hemma hela nästa vecka. Och den enda som är hemma är deras utmattade au pair som bara längtar efter att få sova tills hon vaknar av att hon sovit för länge, och som vill kunna sätta på lite musik på datorn och bara gala på för full hals samtidigt som hon dansar sig yr av glädje.

Det nästa som kommer hända är säkert att jag ramlar ner för trapporna och bryter ett ben eller två. Det skulle nästan ses som en välsignelse i och för sig, så det lär inte hända när jag tänker efter.

Frihet

Du fjärran skådad frihet
Vart styrde du din kos?
Mitt arma hjärta ömma,
Jag dig behöva, om än i liten dos

En dikt av Anna, skriven under en period av tillfällig fångenskap.



Nä, nog med poetiskt dravel. Saken är den att jag har precis haft en och en halv timmes ensamhet i huset. För första gången på hela den här veckan. Behöver jag säga att det var underbart så länge det varade, dvs tills nu, när jag måste gå upp till skolan för att hämta ungarna igen? Fast å andra sidan var det inte en optimal stund av rikedom eftersom jag var tvungen att vika tvätt under en del av tiden. Men det spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att jag lämnade av Celia i skolan efter lunch, eftersom hon kände sig tillräckligt bra för att klara av de två timmar som återstod, och föräldrarna har av okänd anledning inte kommit hem än. Men som jag har njutit av de här 90 minuterna.

Inte ensam

9.55 Jag vaknar och hör Celia hostandes. Tänker: Skit också, det bor en djävul i huset som är ute efter mig.

10.13 Nämnda karaktär kommer in i mitt rum för att väcka mig, men jag var ju redan vaken och låg och undrade hur länge jag skulle få ligga i mörkret och bara vara jag.

11.50 Celia kommer ur duschen. Jag har under tiden hunnit titta på ett helt avsnitt av Big Bang Theory. Vilken lyx! Dessutom har jag hunnit duscha själv och vi har ätit frukost. Nu ska hon göra klart läxorna och jag ska se hur mycket jag hinner med på ännu ett avsnitt av nördarna.

Tjatigt

Jag förstår att ni är evinnerligt trötta på att höra om min urtrista vabvardag. Det är därför jag hållit mig ifrån att blogga, eftersom det inte finns något intressant att skriva om.

Imorgon är en osäker dag. Eventuellt stannar sjuklingen hemma en fjärde dag, men förhoppningsvis är hon så pass pigg att hon klarar av i alla fall en halvdag i skolan.


För övrigt är evinnerligt ett fruktansvärt ord att stava. Det var nog första gången jag satt det på pränt i alla fall.

Dora la exploradora

Åh, vad trött jag är! Jag skulle vilja ta en timmes siesta för att vila mig, men det går inte med Celia i huset. Jag önskar verkligen att hon kan gå till skolan imorgon. Hela min "lediga" dag har ju förstörts. Fast hon hjälpte mig visserligen med att vika trosor. Någon nytta får jag väl ändå försöka ha henne till.

Som litet svar på Lollos fråga, om Dora la exploradora pratar spanska och engelska här också, ja det gör hon. Tittar man på henne på TV i Spanien pratar hon spanska och blandar in lite engelska ord då och då, men tittar man på DVD:erna jag gav till barnen på Aleix födelsedag pratar hon engelska blandat med några få ord på spanska (mexikansk spanska som låter jätterolig). Detta för att ungarna ska lära sig engelska.

Nu hamnade jag hos frisören igen. Celia är uttråkad, så då får mitt hår leka barnvakt igen.

Little Einsteins

Idag fick jag sova ända till 9.25 innan Celia kom och väckte mig. Fast det resulterade i att jag fick se ett avsnitt av Little Einsteins när de åkte genom Australien från Uluru till Sydney för att lilla babykängurun Joey skulle hinna i tid till en föreställning i Operahuset. Det hade jag inget emot att se över huvud taget. Sådana barnprogram gillar jag. Little Einsteins och Dora la exploradora.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sedan äta frukost och sedan får vi se. Ungen min har lite mer läxor att göra idag, och jag är säker på att det kommer bli mer memory om hon får bestämma.

Att slippa

Jag har funderat på det här med au pair-vabbning.

Det måste vara underbart att som förälder slippa ta ut vabbdagar från jobbet och lämna sin sjuka unge tillsammans med sin au pair. Slippa termometrar och homeopatiska meduciner (u:et är där med en baktanke). Slippa tänka på allt jobb som borde göras istället för att spela memory klockan nio på morgonen. Slippa försöka roa en uttråkad unge som inte vill titta på TV längre.

Undrar om de funderar på att betala mig mer den här veckan. God natt.

En vabdag till

Jag brister snart ut i gråt. Imorgon är min bästa lediga dag, ingen städerska och inga föräldrar förrän senare på kvällen. Jag har hela huset för mig själv och det är underbart.

Men Celia fortsätter att förstöra för mig. Hon ska stanna hemma imorgon också. Gud vad jag hatar mitt jobb just nu. Och jag kommer hata det ännu mer imorgon.

Helgen i Valencia

Så får ni äntligen en sammanfattning av helgen i Valencia.

Fredag

Jag lämnade Dora i skolan som vanligt, de andra två går till gymnastikhallen på egen hand, och sedan gick jag och satte mig och väntade på bussen till Barcelona.

Bussresorna gick bra. Jag hade två timmar mellan bussarna i Barcelona, så lite halvtråkigt, men tiden gick i alla fall. Bussen till Valencia var lite drygt halvfull så jag satt utan att behöva trängas med någon vid sidan av mig, skönt.

Efter fyra timmar var jag så framme och möttes upp av Mamma Alv. Så kul att se henne igen! Var över ett år sedan jag var hos dem förra gången. Vi åkte till deras nya hus, som för övrigt är GIGANTISKT med tre våningar med sammanlagt 9 eller 10 rum, 5 badrum, tvättstuga, walk in garderob i huvudsovrummet och ett gigantiskt kök. Dessutom har de en takterrass, en terrass på andra våningen och lite balkonger överallt. Jättefint, men jag skulle inte vilja städa där.

Barnen var som sagt inte jätteimponerade av att se mig, men det berodde nog främst på att de tittade på TV och var trötta när jag kom. För sedan var de lite gladare av att ha mig där. Det var kul att träffa deras nuvarande au pair, men efter att ha fått i mig lite överblivna stekta potatisar och jordgubbar gick vi allihopa och la oss.

Lördag

Barnen hade tid hos frisören, så jag och Annie åt frukost på egen hand vid 11-tiden. När familjen kom tillbaka (Pappa Alv hade för övrigt stannat kvar i Madrid för att koncentrera sig på sitt arbete) åkte vi till en park och barnen åkte lite rullskridskor. Sedan åt vi lunch hos Mormor Alv och hon kom faktiskt ihåg mig, lite imponerande faktiskt.

På eftermiddagen lämnade vi kvar Alvato och Alvita hos sina kusiner och vi tre andra, Anna, Annie och Mamma Alv (himlans massa A:n det blev i namnen) åkte på rundtur i Valencia. Vi gick på en Ninot-utställning, som är en utställning tillhöranda Las Fallas som firas i mars. På den här utställningen visar man upp en av dockorna till varje Falla och folk får rösta på den bästa, som räddas undan ödet att bli uppbränd.

Vi tog även en tur till centrum och gick uppför 207 trappsteg i katedralen. Vi åt fryspizza till kvällsmat, min med getost och spenat, lite ovanligt, men smakade rätt okej. Klockan hann bli rätt mycket, men innan jag skulle sova ville jag ha en liten pratstund med Mamma Alv. Det slutade med att jag gick och la mig klockan ett, men somnade inte förrän efter två.

Söndag

Allihopa, Familjen Alv + Annie + jag + Mamma Alvs syster + hennes man + hennes tre barn, åkte till STRANDEN. Solen sken och det var ganska varmt i början men sedan blev det lite halvblåsigt, men det gjorde ingenting. Jag sprang runt barfota i sanden och njöt för fulla muggar.

Lunchen hade vi hos Mormor Alv igen, men denna gången var vi ganska många hos henne. Så många att jag och småbarnen (kusinerna alltså, som är 1, 2 och 3 år gamla) åt först (vilket även berodde på att jag jag skulle slippa stressa med maten eftersom min buss skulle gå klockan 16), och sedan åt resten. Det var samma människor som varit på stranden plus två äldre killkusiner (jag tror i alla fall att de är kusiner, de var i min ålder eller lite äldre).

Efter det skjutsade Mamma Alv mig till busstationen igen och vi sa hej då. Lite trist, men jag vet ju att jag kommer se dem igen, i alla fall en gång om året om jag får bestämma.

Bussresan hem gick bra också, även om den bussen var helt full och jag satt jämte en tystlåten äldre kvinna. Att hon var tyst gjorde mig ingenting, tvärt om, då kunde jag sova och läsa och brainstorma precis som jag ville.

Bussen blev dock en aning, 20 minuter för att vara exakt, sen, så det innebar att jag var tvungen att springa till bussen hem. Klockan var 20.21 och bussen skulle gå 20.30 från ett annat ställe. Lite smått stressigt eftersom det är väldigt många trafikljus mellan stationen och hållplatsen, men med andan i halsen och lungorna brännandes av språngmarschen klarade jag ändå av att hinna med bussen.

Det var sista bussen för kvällen, och den går inte ända hem, så därför fick Mamma Maria hämta mig i ett närliggande samhälle, och då var klockan 21.40.

När jag kom hem hade jag, som ni redan vet, ett koreanskt paket väntandes på mig, och därefter vet ni allting som hänt.


Något kul som hände i söndags var även att systern frågade mig om jag ville komma till dem som au pair. OM TVÅ ÅR! Hon vill att ungarna ska lära sig engelska, men tycker det är lite för tidigt ännu, som är ju inte så gamla. Men snacka om framförhållning. Att vilja boka in mig om två år tar jag verkligen som en komplimang. Det kanske är något att satsa på i framtiden? Professionell au pair?

Forsatt vabdag

Nu sitter Celia och gör sina läxor medan jag sitter och leker med datorn. Hon har ingen feber idag men hostar och nyser en hel del. Hon väckte mig klockan 9 imorse och jag känner att det var lite för tidigt för mig. Jag har ju inte fått sova ut ordentligt sedan någon gång i förra veckan.

Celia är för övrigt den mest hypokondriska sexåring jag känner. Varje dag klagar hon på att något gör ont. Huvudet, magen eller ett ben. Därför kan det vara svårt att veta när hon faktiskt ÄR sjuk.

Jag har berättat historien om Pojken och Vargen för att hon ska förstå att man inte kan låtsas, för då tror folk att man låtsas även när det är på riktigt. Vi får väl se om det sjunker in någon gång.



Och ja du Lollo, Bug Bang är det nya Big Bang. Precis som att skåla är det nya skråla, Mammica. Så kan det gå när man är trött och inte läser igenom vad man skriver.


Sov du lilla videung

Jag ställde klockan på 19.45, vilket innebar 30 minuters vilopaus.
Jag vaknade av alarmet, men råkade trycka av det istället för att snooza vidare.
Jag somnde om på mindre än en hav sekund.
Jag vaknade 20.46.

Då sprang jag ner, helt yrvaken med håret på ända och kom lagom till att middagen nästan var avslutad. De hade inte velat väcka mig. Jag hade inte velat sova så länge. Trots missen är jag nu, efter tre kvarts skypande plus lite Bug Bang, fortfarande supertrött.

Imorgon blir det mer vård av barn. Celia ska stanna hemma imorgon också. Plus att städerskan kommer. Jippi för min egentid som utan att jag kan göra någonting åt det, förgås till, just det, ingenting.

Att skriva eller inte skriva

Äntligen lite datortid. Men jag är så ofattbart trött så jag skulle kunna somna på två röda om jag bara tillät mig det. Kanske jag faktiskt ska det, innan jag tar tag i skrivandet på riktigt. Spåkulan sa att jag skulle må bra av en massage och lite ompyssling. En powernap ingår säkert i det.

Vabbning

Min vackra plan på att få sova ut ordentligt idag och blogga om helgen gick i kras när jag blev tvungen att vabba igen. Celia är sjuk och hemma från skolan. Jippi. Så går det om man har en bra helg. Man får en trist vecka som motvikt.

Tillbaka i Katalonien

Nu är jag tillbaka i Katalonien igen, efter min tripp söderut till Valencia. Det har varit en jättebra liten resa med massa skratt och lite gråt och en salig blandning av fyra olika språk.

Jag har massa tankar och idéer som simmar runt i skallen på mig, men det allra bästa var nästan att jag kom hem till ett väntande paket. Från Korea!

Hee har skickat mig choklad och chips, den underbara tjejen! Det kunde inte bli en bättre avslutning på helgen!

Välkommen till Valencia

Här kommer en liten hälsning från Valencia, jag lånar just nu Annies dator eftersom jag lämnade kvar min egen hemma. Vädret är bra men vi har inte varit ute än. Ska bli kul i alla fall.

Barnen var inte jätteintresserade av min ankomst, men det kan ha berott på att klockan var halv tolv, de var trötta och tittade på tv. Men nu ska jag dissa bloggen ett tag och vara lite social.

Vädret i Valencia

Nu är i princip allting klart inför trippen söderut. Det ska bli så himlans spännande att träffa Familjen Alv igen, och deras au pair!

Jag ska hämta barnen i skolan som vanligt, och äta lunch med dem som vanligt, och lämna dem i skolan lite tidigare än vanligt, och sedan åka till Barcelona och sedan Valencia, vilket är ganska ovanligt. Jag tror jag har bestämt mig för att inte ta med datorn. Jag hoppas ni inte kommer sakna mig för mycket under helgen. Min återkomst är beräknad till ca 22:00 på söndag kväll.

Det ska för övrigt bli 20 grader varmt i Valencia på lördag. Inte helt fel.

Ett Foto I Timmen

Idag ville jag testa något som tydligen är väldigt populärt nu för tiden. Ett foto i timmen. Jag tycker nog jag lyckades spegla min ganska vanliga dag rätt bra.




10:40  Frukostdags, efter att ha ställt om alarmet från 9.30 till 10.00 till 10.30. Så kan det gå.




11:40  Ska börja förbereda lunchen. Idag blir det linser med majs och kokade ägg (det var inte jag som kokade de katastrofala äggen). Som andra rätt blir det stekt potatis.




12:44  Öppnar dörren för att gå och hämta barnen i skolan. Upptäcker att det regnar!




13:55  Lunchdags. Blev ett litet senare foto eftersom jag var upptagen med att hålla ungarna i schack.




14:43  På väg till skolan igen.




15:42  Lite Annatid med Big Bang Theory i sängen.




16:44  Dags för att gå upp till skolan igen. Och se vem som precis kom hem från jobbet! Mamma Maria och den nya bilen.




17:39  Hemkommen från skolan tillsammans med Celia, efter att ha lämnat av Dora för sin danslektion.




18:43  Har hämtat Dora från dansen och på vägen hem passerar vi den här bajshögen. Den har legat där sedan festivalen Tres Tombs, lite smått äckligt.




19:41  Strax är det Aleixs tur att ha konsert.




20:39  Och så var konserten avklarad. Det är Pappa Felip och Mamma Maria som ni ser ansiktena på. De var inte beredda på att jag skulle fota dem, därav deras ganska ointresserade uttryck.




21:43  Skype med Lillebror!




22:45  Packandes inför helgen i Valencia.




23:40  Sista bilden. 10 minuter kvar på Big Bang Theory och sen blir det nattdags. Hoppas ni gillade att få mer insikt i min torsdag. Bilden föreställer för övrigt väggen rakt mittemot min säng, dvs något av det sista jag ser innan jag släcker ner är min vackra barntapet.


Svar på kommentar

Jag har fått en fråga av Emelie som jag tänkte svara på.

Fråga: Behöver man visum om man ska stanna i ex Spanien en längre tid (ex 6 månader)?

Svar: Nej, inom Europa behöver man aldrig visum. Men man kan behöva andra papper, beror det på vad man ska göra i landet, om man åker dit som au pair eller för ett annat arbete. Jag är dock inte helt insatt i den sista situationen eftersom jag bara varit au pair här och arbetat för ett svenskt bussreseföretag.

Åker man som au pair behöver man i regel inga papper, däremot bör man ha en bra reseförsäkring för tillfällig utlandsvistelse och det blå europeiska sjukförsäkringskortet som man får gratis från Försäkringskassan.

Hos frisören

Just nu är Dora på sin danslektion och Aleix på sin katakesi, typ bibelläsning som förberedelse för första nattvardsceremonin. Jag tror jag har förklarat det tidigare.

Normalt sett skulle jag ha varit på min katalansklektion, men den har som bekant ett litet uppehåll. Därför är jag underhållare för Celia. Det är inte ofta hon får kvalitetstid med mig på egen hand, och just nu är hon min frisörska. Och jag njuter av det.

Ikväll är det Aleix tur att ha konsert. Vi får väl se om vi hinner dit i tid den här gången, eller om vi missar den också.

Plan för Valencia

Minns ni att jag för ett litet tag sedan skrev att jag eventuellt skulle hälsa på Familjen Alv i Valencia?

Jag mailade Mamma Alv igår eftersom jag inte hört något från dem sedan samtalet på Alvatos födelsedag, och la dessutom till mitt telefonnummer, trots att jag vet att jag gett dem det tidigare. Två sekunder efter att jag skickat iväg mailet och stängt av datorn (jag hade tänkt gå upp till skolan och hämta Dora) ringde hon.

De ska till Valencia på imorgon, och så ska även jag! Jag ska ta bussen härifrån 15.15 efter att ha lämnat barnen i skolan som vanligt vid 15. Jag blir tvungen att släpa på väskan hela vägen, men det får det vara värt, jag vill ju inte lämna familjen i sticket bara sådär.

Trippen till Valencia med buss från Barcelona tar 4 timmar och kostar 25 euro enkel resa, men det får det också vara värt. Det var ett bra tag sedan jag träffade dem, och jag har inte sett deras nya hus de byggde för sisådär två år sedan. Dessutom ska deras nuvarande svenska au pair med dem också, vilket blir jättekul. Jag har ju faktiskt pratat med henne i telefon.

Jag ska stanna till på söndag och ta bussen hem, och förhoppningsvis hinner jag med sista bussen från Barcelona och hit också. Kan bli tight om Valenciabussen blir försenad. Annars blir det eventuellt lite problematiskt, men det ska vi inte tänka på nu. Det löser sig alltid på något vänster.


Att köra bil

Vet ni vad jag saknar? Att köra bil. Att köra runt med musiken dundrandes och själv skrålandes med för det vilda. Det saknar jag.

Det finns tre sådana alternativ som jag saknar.

1. Bilen där hemma som inte längre finns med oss (i alla fall inte i min familj, utan hos någon annan).

2. Den lilla Ford Focusen i Madrid som jag rejsade med när jag skulle hämta barnen i skolan. Det gick snabb det. Och med Roxette i högtalarna. Sleeping in my car...!!

3. Den vita "uten" (uttalas juten) på farmen i Australien. Utan bromsar men det gick ändå att susa fram i så fort som 80 km/h på vägar främst bestående av sand. Det är ju faktiskt mitt ute i öknen vi talar om. Det var grejer det!

Men här blir det inte mycket till bilkörning. Familjen har ju nyss bytt upp sig till en stor bil. Gigantiskt snarare, och den vet jag inte ens om jag vill köra. Men den lilla röda saken har jag ju faktiskt kört ett par gånger och skulle inte ha något emot att få ta på en åktur igen. Men det är nog bara drömmar.

Pianomiss

Naturligtvis missade vi när Celia spelade pinao igårkväll. Vi blev lite sena och hon var först ut. Typiskt.

Men som tur var fick hon spela en gång till när alla gått därifrån, så det blev en video på henne vid det stora, svarta åbäket.

Idag är det onsdag igen, känns som det nyss var det. Helt otroligt vad tiden bara susar förbi. Hur kan det vara så?

Dansvänligt

Temat på mitt företags kick off i år är som rubriken säger, Dansvänligt. Dans som i ballroomdance om man ska tyda tillhörande video.

Maria har plockat fram fyra kreationer i klänningsformat som jag kan få låna. Tyvärr är jag lite längre än vad hon är och tre av fyra var för korta alternativt för stora. Den fjärde är däremot ganska fin. En svart, lång, oärmad sak med lite nitar uppe i halsen. Faktiskt ganska bra. Men jag ska tänka lite på det, för jag måste ha skor som passar till också, och de får inte ha klack, för då blir klänningen helt plötsligt för kort.

Sen kan man ju tolka dansvänligt som att man kan ha vad som helst som går att dansa i. Vilket ju gör det hela enklare.

Ikväll är det pianokonsert som står på schemat. Celia ska ha föreställning, vilket ska bli spännande att se, även om hon bara ska framföra en enda låt.

Månens dag

En helt vanlig ohändeserik måndag. Hade ställt klockan på 8.45, ställde om den till 9. Ställde om den till 9.30. Vaknade inte förrän 11. Så kan det gå. Det blev med andra ord ganska stressigt när jag skulle hinna med att torka alla golven i huset, göra mat och göra mig själv i ordning. Sedan var jag tvungen att springa upp till skola med andan i halsen och ramlade nästan ihop när jag väl kom fram. Utmattning.

Som tur var ringde Maria och sa att hon skulle komma och hämta barnen för att ta dem tillbaka till skolan, så jag slapp den vändan, vilket kändes väldigt skönt.

Eftermiddagen har varit lugn. Jag hämtad Dora lite senare än vanligt, vi gick till biblioteket, väntade på Celia tills hon kom ner från musiken vid halv sju, och vid sju gick vi alla tre hemåt igen.

Sammanfattning

Och så var den här veckan slut. En ganska bra sådan faktiskt.

Början av veckan var ganska vanlig.
Katalanskan gör ett uppehåll efter att vi avslutat första kursen i torsdags.
Fredagen bjöd på husvagnsäventyr.
Lördagen blev toppenbra i Vic.
Idag har jag inte gjort något mer än att vila upp mig inför nästkommande vecka som bland annat kommer innehålla två konserter (med Dora och Aleix i blickfånget). Det ser vi fram emot.

Fiesta i Vic

Ja, vad säger man om gårdagen? Som mitt förra inlägg insinuerar var det en väldigt trevlig kväll/natt.

Om vi tar det från början såg det ut så här: Nina hörde aldrig av sig. Maya svarade att hon hade jobbat och inte orkade ut. Så jag kontaktade en tjej, Mira, från den andra gruppen katalaner, som mest består av tjejer, och som jag egentligen inte gillar speciellt mycket eftersom de är lite för galna (röker lite för mycket olika saker) och inte riktigt min typ av människor, för att se om de skulle göra något. Och ja, de skulle träffas klockan 23.

Efter att ha gjort mig i ordning så mycket jag kunde, ställde jag mobilen på väckning 22.45 för att sova en timme innan det skulle dra igång. Jag blev dock väckt fem minuter tidigare av att hemtelefonen ringde, men hann inte svara. Checkade på Facebook och såg att en kille från mitt vanliga gäng (Nina & co) som vi kan döpa till Roca, var online och frågade vad de skulle göra. Det visade sig att de skulle till Vic och partaja och hade bestämt att träffas 23 de också. Han visste dock inte om det fanns plats för en till i bilen och skulle höra av sig så fort han visste.

Jag fixade till mig snabbt och lätt och tiden gick.. Jag hade sagt till Mira att jag skulle höra av mig vid 23, men jag ville först veta hur det blev med Vic eftersom det var betydligt mer lockande. Jag ringde Roca men han svarade inte och tiden gick ännu mer. Inte förrän kvart i tolv ringde han och sa att jag kunde åka med. Så då bar det av.

Det var jag, Roca, två killar och en tjej till i bilen. Plus en annan bil med en tjej och tre killar. Klubben var riktigt bra, bra musik, bra yta och bra stämning. Det kostade 14 euro men då ingick det två drinkar i det.

De hade olika dansgolv, bland annat ett med nästan bara katalansk musik, jag måste verkligen lära mig lite mer så jag kan lära mig sjunga med.

Summan av kardemumman är i alla fall att det var ett bra val att åka dit och jag längtar redan till nästa gång.

God morgon?

Klockan är snart kvart i sex, och jag kom nyss hem, och diskoteket i Vic har inte ens stängt än. Hur galet är inte det?

Det var nämligen i Vic jag hamnade till slut, med ett glatt gäng och gud som jag har dansat. Hela tiden! Jag måste ha bränt hela veckans kalorier på dansgolvet, vilket innebär att det varit en väldigt lyckad kväll.

Nu ska jag sova några timmar innan jag väcks av barnens stoj och stim. Vad kan jag räkna med? Kanske fyra timmar. Kanske mer om de är duktiga och är tysta. Vi får väl se.

Oviss kväll

Ensam igen. Familjen åkte nyss iväg för att fixa med bilbytet.

För två timmar sedan ringde Nina, en av de katalanska tjejerna, och frågade om jag ville kolla på när killarna spelade fotboll. Jag sa ja, men hon visste varken när eller var de skulle spela, och jag väntar fortfarande på att de ska höra av sig.

Jag skickade nyss iväg ett sms till Maya, schweiziskan, och frågade om hon ville hitta på något ikväll, så nu väntar jag svar från henne också.

Och under tiden sitter jag och äter rostat "pizzabröd" (bröd med soltorkade tomater, oliver och basilika inbakat) med tomatsås och riven ost. Skulle till och med kunna lägga till något annat också, så blir det nästan som en riktig pizza.

Veckoslut

Lördag, fast det känns som söndag. Och i torsdags kändes det som fredag. Hur kan veckan ha gått så fort trots att jag hela tiden trott att vi varit en dag före?

Jag sov till sent idag. Skönt. Fast jag är fortfarande jättetrött. Pappa Felip är i Barcelona på kurs och vi andra håller ställningarna här hemma. Jag har ingen aning hur kvällen kommer se ut, men jag är beredd på att när som helst få ett erbjudande att vara med på något. Men handlar det om att forsla bort gamla husvagnar tror jag att jag står över. Jag kan hjälpa till när de väl fått ordning på saken.

Man ska ha husvagn..

Ja, jag säger då det. Inte blev det riktigt som jag tänkt, eller trodde, eller hade kunnat gissa. Nä, de kom istället på att de skulle hämta en gammal övergiven husvagn mitt ute i ingenstans. Sagt och gjort, men vi kom bara halvvägs hem med den. Den hade bara ett halvt hjul och lutade och skrapade i asfalten så det slog gnistor om den. Till slut blev det så illa med all rök och gnistor över hela vägen att vi lämnade kvar den på ett annat ställe, mitt ute i ingenstans.

Ja, så kan en kväll i Katalonien se ut.

Utekväll?

Det verkar som det blir utgång ikväll också. Om föräldrarna bara kommer hem snart. Jag är ensam med barnen, och kan inte direkt lämna dem ensamma i huset, även om de sover sött allihopa.

Uppdatering på hur det blev kommer säkerligen senare inatt, alternativt imorgon.


Spansk matkultur

Just nu sitter jag hos frisören. Dora heter hon. Hon borstar mig, sätter klämmor i håret och gör tofsar. Jättemysigt. Plus att jag kan sitta med datorn samtidigt som hon underhåller sig själv.

Jag har tänkt på hur dumt matsystemet är i Spanien. Man äter oftast två rätter, vilket ju gör att man har dubbelt så mycket arbete i köket. Istället för att göra mycket av en sak måste man göra lite av två saker. Som igår till exempel. Jag hade en portion av något som jag inte kommer ihåg just nu vad det var, men eftersom det inte var tillräckligt, och eftersom man som sagt var bör ha två rätter, var jag tvungen att göra en till. Ganska onödigt egentligen. Det är kul när man äter på en restaurang, för det känns som man får mer mat för pengarna på det sättet, men när man är hemma känns det bara jobbigt.

Visserligen är det vanligt att familjen här äter en del av kostcirkeln som första rätt, ris till exempel, och en annan del av cirkeln till andra rätt, en köttbit till exempel. I Sverige blandar man allting till en rätt, men här kan man alltså äta en hamburgare (utan bröd alltså) eller en fisk utan tillbehör.

Jag saknar svensk mat just nu, den känns liksom enklare. Fast ikväll är det ju pizzakväll. Det är ganska enkelt det också.

100/100

Wiiieee! Här kommer bekräftelsen på att jag faktiskt fick maxpoäng på kursen. Det var väl tur att det bara var en mardröm jag drömde.


Skrattfnatt

På väg hem från biblioteket med de tre. Dora skuttar en bit framför oss andra. Glad och bekymmerslös. Två män står mitt emot varandra och pratar. Dora skuttar mitt emellan dem i sin egen lilla värld.

Det såg så kul ut att jag faktiskt skrattade till, inte så att någon hörde mig, men ändå. Hon är ju bara för söt.

Aleix klagar på att vi går så mycket. Han vill åka bil. Jag hade också föredragit att köra fram och tillbaka, men nu har vi inte tre bilar som i Madrid. Imorgon kommer vi dessutom bara ha en bil, vilket innebär att de kommer vara tvungna att gå till skolan även på morgonen. Jag kan redan nu föreställa mig hur det kommer låta imorgon klockan 14.40. Inget jag ser fram emot.

Nyckel, volvo och jobb

När ska man lära sig att inte ropa hej förrän man kommit över den berömda bäcken?

En lugn dag i min ensamhet? Jodå, det funkar om man inte låser ute sig. När vi kom tillbaka från skolan, de tre barnen och jag, upptäckte jag att jag inte hade med mig husnyckeln. Den låg kvar i mitt rum i min andra väska. Och eftersom det är onsdag och föräldrarna inte kommer hem på lunch, kändes det väldigt typiskt att jag var tvungen att ringa Maria. Men hon kom susande hem och öppnade åt oss, och susade iväg tillbaka till jobbet. Tur att hon bara jobbar 5 minuter från huset.

När vi var på väg hem såg jag något fantastiskt. En röd Volvo 245:a! Vilka minnen. Synd att vi inte har kvar vår där hemma, även om man kan se den rulla fram ibland.

Alldeles nyss pratade jag med Papputen på Skype. Han sa att någon ringt och frågat efter mig, något från ett jobbföretag. Han fattade inte så mycket, men de hade frågat om jag var ledig i sommar, och han svarade att jag skulle jobba som reseledare. Efter lite efterforskning visade det sig att det var ett annat reseföretag som jag var på intervju hos inför förra säsongen. Det blev aldrig att jag jobbade hos dem, men nu ville de veta om jag fortfarande var intresserad, jag hade fått ett mail från dem också visade det sig. Jag var tvungen att tacka nej, men jag står fortfarande kvar hos dem som intresserad inför framtida möjligheter.

Drömtydning

Inatt jag drömde något som... fick mig att bli ganska orolig. Jag drömde att jag inte fick 100. Det kändes så verkligt att jag nu är osäker på om jag verkligen kommer få det. Snacka om att ha höga krav på sig när en dröm, eller rättare sagt, en mardröm, krånglar till verkligheten. Jag får helt enkelt gå och vänta till imorgon kväll när jag får mitt certifikat.

Idag är det onsdag. Kanske min favoritveckodag eftersom jag är ensam hela dagen. Visserligen ska jag snart gå upp till skolan som vanligt, och i eftermiddag ska jag gå med barnen till musikskolan, men föräldrarna kommer inte hem på lunch och städerskan är inte här. Jag kan sjunga eller göra vad helst jag vill utan att någon bryr sig. Det är så det ska vara.


YES!!

100/100. I did it!!


På torsdag får jag mitt certifikat som bekräftar det. Så himlans skönt att jag lyckades, nu kan jag äntligen andas ut.

Långsamt

Ibland blir man så trött. Dora är alltid så fruktansvärt långsam när det gäller det mesta. Hon äter upp sist (förutom när Celia är på sitt kräsna humör, vilket också händer rätt ofta). Hon borstar tänderna sist. Hon går på toa sist. Hon får på sig skorna sist.

Hon är hur gullig som helst och gör det inte med flit. Hon är helt enkelt i sin egen värld lite för ofta. Hon sjunger. Hon speglar sig. Hon är glad och ostressad. Vilket barn ska vara. Men när man bara har ett visst antal minuter på sig gäller det att kunna gasa på lite, vilket hon absolut inte kan. Och jag vet inte hur jag ska få henne att göra saker och ting snabbare.

Inför test 2

Så kul det känns när man faktiskt kan ha en skriftlig konversation på katalanska. Jag vet ju naturligtvis inte om det blir hundra procent korrekt, men det spelar inte så stor roll, huvudsaken är att jag faktiskt kan.

Det är ju lovande inför ikväll. Jag tänkte skriva ner allting som jag måste kunna, vilket inte är så mycket.

Vad heter du? - Em dic Anna.
Hur gammal är du? - Tinc vint-i-dos (22) anys.
Var kommer du ifrån? - Sóc de Suècia.
Var bor du? - Visc al carrer XX, 23, a YY.
Vad har du för telefonnummer? - El meu mobil és el 123.
Vad gör du en vanlig dag? - Em llevo a dos quarts de deu (9:30). Despés em dutxo... etc

Det är det enda jag behöver kunna. Fast min vanliga dag är ju ganska mycket, och han kommer ställa olika frågor så att det blir som en konversation. Så nu gäller det att lära sig så mycket som möjligt utantill för att kunna svara så bra som möjligt utan att behöva tänka allt för mycket.

Inget att säga

Vilken tråkig bloggdag. Inget nytt har jag att komma med.

Jag har dock fått en fråga av Linnea, vad jag ska göra i Malmö i tre dagar. Jag jobbar som reseledare på sommaren och i mars har vi en kick off som jag väldigt gärna vill vara med på, så därför tar jag en sväng till Skåne.

Imorgon är det tisdag, och jag är nervös. Inte för att det är tisdag, men för att vi ska ha vårt muntliga prov på katalanskan. Jag vet visserligen att det kommer vara superenkelt, men jag är nervös, för jag vill verkligen få maxpoäng. Det skulle vara så himlans kul.


Varmt

Idag är det riktig sommarvärme här. Svensk sommar alltså. Och då menar jag kanske ca 15 grader. Varmt och skönt i alla fall. Jag längtar till april. Då kanske man faktiskt kan sola här.

Lördagens liv

Födesedagsfirandet igår såg ut så här:

Mamma + Pappa + 3 barn + jag.
Farmor + farfar.
Mormor + morfar.
Morbror 1 + fru + två barn.
Morbror 2 + fru.
Farbror + fru + 2 barn.

Ganska mycket folk med andra ord. Dessutom var två av Aleix kompisar här också. En av dem hade sovit över här, och den andra kom helt plötsligt och hälsade på. Som tur var så var inte alla här samtidigt. Tror jag. En del kom och en del försvann.

De som åt min ganska okladdiga kladdkaka tyckte den var god. Speciellt kletet som jag gjort och slängt på på toppen. Det var väldigt uppskattat, även om jag själv tyckte det var lite i det sötaste laget.

Vid 22 ringde Maya och frågade om jag ville hänga på henne och hennes påhälsande bror och syster ut en sväng. Trots att jag var supertrött efter dagens långa slit masade jag mig ändå ut vid 23. Jag satt och gäspade större delen av tiden vi satt i baren/restaurangen, men sedan gick vi till fritisdgården där ett ganska dåligt band spelade.
Jag fick även ett sms från katalanerna som också skulle ut. Så efter att ha träffat dem där också, och efter att de gått vidare till diskoteket, gick vi andra också dit. Musiken var inte den bästa den kvällen, men trots det lyckades jag ändå vara ute till 3. Helt otroligt med tanke på hur trött jag faktiskt var hela tiden, och jag bara drack en enda liten cola för att hålla mig vaken.

Samtalet till Madrid igår var kul. Alvato fyllde ju som sagt var också år, och som den duktiga au pairen jag är, var jag ju tvungen att ringa och gratulera. När någon svarade visste jag inte vem det var, jag trodde det var Pappa Alv först, men det var hans bror. Lite förvirrad sa jag att jag var Anna från Sverige. Han fattade nog inte vad jag sa, för han gick och gav telefonen till deras nuvarande aupair, vid namn Annie. Vi hann utbyta några än mer förvirrade fraser på både engelska och spanska innan vi fattade att vi kunde prata svenska med varandra, vilket kändes väldigt konstigt men roligt.

Hon har bara varit dären vecka, och hade en del frågor och funderingar om allt möjligt. Det hela slutade med att vi pratade i en halvtimme eller så, innan resten av familjen kom hem. De hade varit iväg på kalas, det var därför farbrodern hade svarat i telefonen. Så då fick jag prata med både Alvato och Alvita och Mamma Alv. Det hela slutade med att jag eventuellt ska hälsa på dem i Valencia om två veckor. Inte helt fel.

Om gårdagen var full med olika händelser och spektakel har idag varit rena motsatsen. Jag sov till halv ett och har inte gjort mycket sedan dess. Familjen har ikväll varit iväg på en teaterföreställning och kom nyss hem. Skönt att ha huset för sig själv ibland och bara vara efter en påfrestande helg.


Inte lite mycket

Oj, oj, oj, vilken lång dag det blev. Inte hade jag tänkt det inte.

Födelsedagsfirande. Telefonsamtal till Madrid, på svenska! Utekväll med två goa grupper.

Det är allt jag säger nu. Imorgon (idag blir det ju faktiskt) kommer det nog mer. När jag vaknat till liv igen efter min dvala.

Mina planer

Dora var inte ett dugg sur, snarare tvärtom, hon hade nog gärna stannat kvar och lekt mer. Men jag tog henne på ett annat äventyr istället.

Maya, min schweiziska shoppingvän, bor nämligen i skolan (ja, i en "lägenhet" högst upp) så vi besökte henne en stund. Det blev lite längre än jag tänkt, för jag var även tvungen att köpa hårbalsam och tuggummi på vägen hem. Det gjorde att vi inte kom hem förrän 19.30, men ingen har undrat hittills vad vi sysslade med så länge.

Nu över till mina resplaner:

18 mars - flyga till Malmö
19-20 mars - vara i Malmö
21 mars - flyga till Spanien
19 april - flyga HEM

Det innebär att jag under en helg kommer vara i Sverige, men att jag inte kommer vara hemma. Känns väldigt, väldigt konstigt. Jag kommer vara så nära hemma, men ändå så långt ifrån. Om jag inte bestämmer mig för att ta tåget hem istället för att sova i Malmö sista natten, men det blir lite onödigt. Kanske Mammica och Papputen vill komma ner till Malmö för en söndagskväll med sin favoritdotter? Det hade kanske varit trevligt?

Nya planer

Nya biljetter bokade. Tur man har lätt för impulsköp när det gäller resor

Nu ska jag hämta Dora i skolan. Hon har fått vänta längre än vanligt. Hoppas hon inte är sur för det.

Efterlysning: KLADDKAKA

Jag vill ha era bästa recept på kladdkaka!

Det är nämligen så att Aleix fyller 8 på lördag, och av någon anledning lovade jag att baka en kladdkaka. Så nu måste jag hitta ett superrecept som man inte kan misslyckas med. För annars kommer hela släkten tycka jag är en usel bakerska. Mitt öde ligger i era händer...

Test 1 - avklarat

Testet idag var superenkelt. Jag är säker på att jag får maxpoäng på det, och får jag inte det har jag slarvat mig igenom det.

På tisdag är det konversationsdelen. Lite mer nervöst inför det, men jag är säker på att jag kommer klara det också.

Jag klippte min lugg lite idag. Ungefär så som de klippte mig i Korea, och jag blev nöjd med min insats. Annars idag har det varit en väldigt lugn dag och jag har inte så mycket mer att rapportera just nu.


Mitt problem

Så här ligger det till.

Jag flyger hem den 18:e mars, eller rättare sagt, jag flyger till Sverige, för hem ska jag inte. Den 19:e mars har jag ett möte med mitt resebolag, som inte slutar förrän den 20:e någon gång på eftermiddagen.

Därefter hade jag tänkt åka hem. Jag hade tänkt vara hemma i två månader tills resesäsongen drar igång igen, för min del antagligen den 13:e maj, då jag eventuellt måste åka ner till hotellet och ut på bussresa den 14:e.

Under de två månaderna hade jag tänkt försöka hinna träffa alla trevliga människor som jag spenderar alldeles för lite tid med, och förbereda mig inför den stundande sommaren. Två månader kändes dessutom som en lagom tid att vara hemma, det händer inte så ofta att jag stannar hemma mer än några veckor innan jag drar iväg igen.

Min familj här vill dock gärna att jag kommer tillbaka hit efter den 20:e mars. Vad är fördelarna med det då? Jag kan fortsätta lära mig katalanska, jag har en fortsatt inkomst med få utgifter (förutom när jag shoppar upp två veckors lön på ett par timmar), och familjen blir glad. De har dessutom sagt att de kan betala flygbiljetten om jag hittar en billig sådan, vilket ju också känns ganska lockande. Jag kanske till och med kan hinna försola lite innan sommaren kommer på riktigt. Idag är det riktigt skönt väder.

Summan av kardemumman är alltså att jag är väldigt kluven. Jag skulle kunna åka tillbaka hit för att stanna en månad. Då har jag fortfarande en månads hemmatid. Men jag tänker på sommaren. Förra sommaren hade jag fyra dagars ledighet varannan vecka mellan resorna, och jag orkade inte träffa någon över huvud taget. Visserligen tror jag att det här året kommer bli lite bättre eftersom jag nu vet vad jag ger mig in på. Men ändå.

Vad ska jag göra??

Stanna Anna

Familjen vill ha mig kvar.
Jag stannar gärna kvar.
Men till vilket pris?

RSS 2.0